• Aktuellt
• Strangeland
• Horrorland
• Stockholm Filmfestival
• Göteborg Film Festival

Stockholm Filmfestival 2007

Några funderingar inför Stockholms filmfestival

Med den japanska filmen The Rebirth inleds Stockholms 18:e filmfestival på torsdag. Filmen visas på Grand 1 redan klockan nio på morgonen. Därefter kan den filmintresserade ägna sig åt film cirka sexton timmar per dygn under elva dagar. Men även den mest hängivne cineasten hinner ändå bara med en bråkdel av de 170 filmer som visas. Festivalen invigs officiellt på torsdagskvällen med att den röda mattan rullas ut inför Josef Fares Leo. Det är första gången som festivalledningen har gett en svensk film den äran och det är samtidigt en lovvärd gest som visar att festivalen vill samarbeta med den svenska filmproduktionen i framtiden.

Årets filmfestival känns angelägnare än någonsin efter Astorias konkurs tidigare i år; risken att merparten av världens filmproduktion utanför Hollywoods mainstreamproduktioner aldrig når Sveriges gränser har därmed ökat. Därför är det glädjande att årets festival verkar vara en av de bästa någonsin. Tidigare har festivalen profilerat sig som en ung och trendriktig festival, men med åren har man mognat. Visserligen är tävlingssektionen bara öppen för filmskapare som gjort högst tre filmer, men vi kan se nya filmer av veteraner som Eric Rohmer, Volker Schlöndorff och Carlos Saura i andra sektioner på årets festival. Här blandas också nya skräckfilmer med rykande aktuella dokumentärer och liksom tidigare har den amerikanska independentfilmen sin egen sektion. För egen del tycker jag att den asiatiska sektionen är intressantare, men det som gör mig riktigt entusiastisk är att festivalens tävlingssektion med Anton Corbijns Control och Cannesvinnaren, 4 månader, 3 veckor och 2 dagar, i spetsen verkar kanon. Det är tjugo högintressanta filmer från världens alla hörn som tävlar om årets bronshäst.

Stockholms filmfestival har alltid lyckats locka hit spännande gäster och bjuder i år på en härlig blandning av regissörer, skådespelare och andra filmpersonlighet. Bland dem finns kultregissören Wes Anderson som besöker festivalen för att ta emot Stockholm Visionary Award i samband med premiärvisningen av hans nya The Darjeeling Limited. Bland gästerna väger ändå Paul Schraders namn tyngre och han är här för att ta emot utmärkelsen Stockholm Lifetime Achievement Award. Paul Schrader ligger bakom manus till filmer som Taxidriver och Tjuren från Bronx och har själv regisserat en hel del filmer. Hans senaste film The Walker kommer att premiärvisas liksom ett retrospektiv med några av hans bästa. De är alla sevärda, men eftersom jag sett alla skippar jag nog dem. Det finns nämligen oerhört mycket annat att se. Riktigt vilka jag kommer att se vet jag ännu inte, ju mer jag har sett av programmet desto mer har jag ändrat mig. Det är en del av charmen med en festival och ibland ser man något helt annat än vad man tänkt sig från början. Här är i alla fall fem filmer jag inte tänker missa:

• Control, Anton Corbijns svartvita film om Joy Division känns som en bitterljuv filmupplevelse

• 4 månader 3 veckor och 2 dagar, årets Cannesvinnare av Christian Mungiu

• Driving With My Wife´s lover, ett tragikomiskt svartsjukedrama av Sydkoreas nya stjärnregissör Kim Tai-sik

• J.C. Chavez av Diego Luna. Dokumentär om den mexikanske nationalidolen som förlorade en av boxningsvärldens alla århundradets match mot Oscar de la Hoya, 78 minuter sporthistoria

• Fados av spanske veteranen Carlos Saura som reser till grannlandet Portugal och låter musiken tala för sig själv när han dokumenterar Portugals svar på blues.

Skribent: Thomas Mullo

Recensioner

Titel	Publicerad	Betyg
The Darjeeling Limited	2007-12-01
Horse thieves	2007-11-15
Brando	2007-11-22
Phantom love	2007-11-17