Jag måste börja den här recensionen med att erkänna att jag aldrig tillhörde den digra skara som i fjol tog lågbudgetrysaren Saw till sina hjärtan. Jämförelserna med klassiker som Seven och När lammen tystnar känndes i efterhand rejält missvisande, faktiskt på gränsen till förolämpande. Trots att filmen hade sina stunder överskuggades helheten ofta av ett daterat MTV-bildspråk och träiga skådespelarinsatser. Filmens upphovsmän James Wan och Leigh Whannel lär väl knappast ligga sömnlösa över Saws uppenbara brister, då filmen blev en rejäl framgång, och redan efter öppningshelgen gav studion grönt ljus för en uppföljare.

Denna gången är dock inte filmen Wans och Whannels, utan Darren Lynn Bousmans. Han försökte få sin film gjord ett bra tag, men ingen ville röra vid den då den ansågs vara alltför blodig. Tack vare den succé Saw blev kunde man dock hyra in Whannel, låta honom ändra lite i manuset och sedan spela in filmen under namnet Saw 2. Den handlar fortfarande om seriemördaren Jigsaw, som önskar livet ur folk han anser inte till fullo uppskattar sin egen existens. Något av ett gudskomplex kan det tyckas,själva Jigsaw som uppenbarar sig redan tio minuter in i filmen är dock långt ifrån en gudalik gestalt. Han lider av en allvarlig sjukdom och kan enbart överleva med hjälp av diverse livsuppehållande maskiner. Anledningen till att konstaplarna som finner honom inte knäpper honom på fläcken är att vår kära seriemördare har tillfångatagit polischefens (Donnie Wahlberg) son och låst in honom i ett hus tillsammans med ytterligare ett dussin olyckligt lottade individer (tillika b-skådisar). Om de inspärrade inte tar sig ut ur huset inom utsatt tid utsöndras dödlig gas från väggarna och alla förgås på det mest smärtsamma sätt. Vägen till huset vägrar han självklart avslöja, däremot kan chefen och hans män betrakta spektaklet på ett par monitorer Jigsaw satt upp i sitt högkvarter. Spektaklet i det här fallet innebär att se de inlåsta avlivas en efter då de får stifta bekantskap med Jigsaws innovativa fällor som finns utplacerade lite här och var.

Jaha, det här är ju varken originellt, fräscht eller nyskapande tänker du då, och självklart har du aldelles rätt. Att se folk avrättas på diverse spektakulära sätt är däremot alltid mycket underhållande, och fans av föregångaren Saw eller Cube-serien kommer definitivt få sitt lystmäte. Är du avtrubbad nog att njuta av spektakel i stil med "ex-heroinist bli nedkastat i en grop fylld med sylvassa kanyler och tvingas att gräva efter en sprutliknande nyckel " känns 80 spänn plötsligt inte så dyrt. Blodet skvätter åt alla håll och kanter när Jigsaws marionetter sakta men säkert drivs mot sin egen undergång, och detta är utan tvekan filmens behållning. Den förväntade sluttvisten är alltförlångsökt för att kännas häftig, manuset läcker som ett såll och särskilt läskigt eller spännande blir det aldrig. Men å andra sidan, vem behöver karaktärsfördjupning eller logik när den egentliga huvudrollen innehas av diverse härligt perversa dödsmaskiner? En tidig tagline till filmen var "Oh yes, there will be blood" och det säger väl egentligen det mesta. För fans av genren är ett biobesök absolut något att taga i beaktning, besviken lär du inte bli. Avslutningsvis kan jag säga vad som säkerligen kommer stå på filmaffischen inom en snar framtid: Saw 2 är både blodigare, tätare och bättre än ettan!