Filmer med ett religiöst tema har alltid haft en särskild lockelse för mig. Inte för att jag vill veta mer om religiösa ämnen eller se historiska berättelser om hur det var på Jesus tid, utan filmer som utspelar sig i nutid men med ett spännande ämne som påverkar människorna. "Exorcisten" är ett bra exempel på en film vilken har en krypande och otäck känsla som gör att man nästan tvekar inför att se vidare men ändå inte kan låta bli. Actionthrillern "End of Days" åstadkom inte riktigt samma känslor, men Stigmata lyckas mycket bättre

I filmen har man tagit upp ämnet stigmata, blödande sår på kroppen som liknar de Jesus fick vid korsfästningen. Vilket innebär några obehagliga scener med närbilder på blödande händer och fötter. Det egendomliga med stigmatan i just den här filmen är att den drabbar Frankie Paige, mycket bra spelad av Patricia Arquette, en vardaglig tjej som arbetar som frisör och inte är särskilt religiös av sig. Vilket förvånar prästerna eftersom stigmata bara inträffar hos de djupt troende. Därför är fader Kiernan (Gabriel Byrne - minst lika bra i den här rollen som han var som djävulen i "End of Days") som undersöker såren först inte särskilt intresserad. Byrnes roll är inte så mycket en prästs utan mer en vetenskapsmans, som undersöker påstådda underverk för att avslöja bluffar. Han tror att Frankie bara försökt skära sig i handlederna, men övertygas sedan och skapar en närmare relation till henne.

Genom filmen berättas det både fakta och historier om präster som blivit drabbade, och det är mycket möjligt att det kan bli för mycket och jobbigt om man bara vill slötitta på filmen. Men är man bara lite intresserad så är jag säker på att man finner filmen fascinerande.

Filmen är mycket snyggt gjord där regissören Rupert Wainright har använt sig av färger genom att föra fram enstaka sådana i bilderna, vilket ger en stark effekt speciellt vid det röda blodet. Gabriel Byrne och Patricia Arquette fungerar bra i hop och lyckas göra sina karaktärer trovärdiga trots att det är ganska svåra roller.

Tyvärr är det med den här filmen som med de flesta filmer med intressanta ämnen att slutet känns som en besvikelse. Men jag ger ändå Stigmata klart godkänt, för det är en fascinerande film.