Lester Burnham (Kevin Spacey) är endast 42 år gammal och rätt så vital, men känner sig ändå mer död än levande. Han är gift med Carolyn (Anette Benning) en vacker mäklare med ett hysteriskt behov av perfektion. När hon i trädgården klipper sina rosor med sekatören matchar naturligtvis dess handtag till träskorna och det är ingen slump. Carolyn lägger ner mycket tid på att ge intryck av framgång. På utsidan skall allt vara perfekt, lyckligt och tillrättalagt men bakom dörren döljer sig en helt annan värld. Där finns ingen kärlek, glädje eller trygghet av något slag. Familjelyckan är ett spel för gallerierna och skilsmässa är det inte tal om, det vore ett erkännande av att misslyckas. Hans tonårsdotter Jane (Thora Birch) föraktar honom och skäms för dem båda.

Familjen Burnham bor i en förort med grannar som utgörs av en salig blandning. På ena sidan bor ett välutbildat bögpar och på andra sidan den nyinflyttade familjen Fitts. Där maken (Chris Cooper) i huset utgörs av en homofobisk överste som lever och lär efter reglerna i flottan. Mamman i familjen är nedtryckt så långt i skoskaften som det är möjligt och är inte i sina sinnens fulla bruk på grund av detta. Deras ende son Ricky använder sin fritid till att röka hasch och smygfilma Lesters dotter Jane. På reklambyrån där Lester jobbar har man anställt en effektivitetskonsult och Lester anar oråd. Utåt sett så har han allt man kan begära av livet, en vacker hustru, en välskapt dotter, en trevlig bil, ett välbetalt jobb och en förortsvilla. Men ändå så olycklig och han har ju sannerligen skäl till detta missnöje. Den enda höjdpunkten i Lesters liv enligt honom själv är morgonduschen då han samtidigt passar på att onanera.

Livet tar dock ny vändning då hustrun Carolyn övertalar Lester att följa med på dotterns cheereleaderuppvisning under en basketmatch. Han får ögonen på Angela (Mena Survari), dotterns väninna och Lester blir eld och lågor, fullständigt paralyserad. Han får tillbaka sin livslust och gör revolt mot sitt medelklassliv. Han säger upp sig från sitt jobb och börjar på hamburgarrestaurangen Smileys, drar fram hantlarna i garaget och investerar i olika gymartiklar, här skall pumpas muskler. Köper gräs av den underlige grannpojken Ricky och tar sig ton mot sin dominanta hustru som bara gapar av häpnad.

Det är skojigt att se Spacey som Lester Burnham i sin omåttliga livskris. Jag kan inte tänka mig någon annan i rollen. Han prisades med en Oscar för bästa manliga huvudroll och det är han väl värd. Anette Benning borde också fått en Oscar för sin gestaltning av Carolyn, Lesters hustru. Hon är högljudd, dominant, hysterisk, självhatande, perfektionist och fullkomligt egotrippad. Hon är helt outstanding i rollen och man bara njuter till eftertexterna tyvärr dyker upp.

American beauty driver med det amerikanska samhället och ifrågasätter den amerikanska drömmen. Trots att dessa människor har pengar och allt materialistiskt de kan önska sig så är de ändå väldigt olyckliga och tomma. Sam Mendes gör här en suverän skildring av en familj i upplösning. Han långfilmsdebuterar och han gör det med buller och bång, vad ska man annars kalla det? Filmen vann ju fem Oscars, för bästa film, bästa regi, bästa manliga huvudroll, bästa originalmanus och bästa foto. Det är ovanligt att en sådan här typ av film kammar hem så många Oscars eftersom det är en rolig film, dock med stort allvar i botten. Fotot av Conrad Hall, skådespeleriet och musiken samspelar väl och egentligen finns det ingenting att klaga på. Så för ert eget bästa så jag råder er att se denna film och då helst på bio.