IMPORTFILM

Chartres, Frankrike, 1956. En ung kvinna leds motvilligt ner i källaren i ett gammalt hus. Plötsligt kastar hon sig ner på marken och börjar gräva med fingrarna. En kista med ett skelett hittas. Skelettet hette tydligen Paolo Zeder, och har hemsökt huset en tid.

Bologna, nutid. Stefano får en gammal skrivmaskin i bröllopsdagsgåva av sin hustru. När han börjar skriva, måste han snart byta färgband, och när han drar ur det gamla, kan han lätt läsa vad som skrivits på detta. Det visar sig att det tillhört denne Zeder, och en märklig historia rullas upp. Paolo Zeder var författare och mystiker, och tydligen hade han upptäckt några så kallade "K-zoner", där tiden liksom står still, och inget levande växer, åldras eller dör, och där de döda återuppstår. Dessa zoner skulle finnas lite varstans på jorden, och han hade hittat några stycken. Dessutom hade han konstruerat en apparat som fungerar som en detektor för slika zoner.

Förbluffad forskar Stefano vidare i detta, och han ställer frågor hos prästerskapet, ockultister, vetenskapsmän med flera personer som kan tänkas känna till nånting om detta. Det visar sig snart att dessa frågor inte alltid är så populära, och folk börjar dö i hans omgivning. Spåren leder till en övergiven hotellanläggning vid havet.

Zeder var en av Pupi (eg. Giuseppe) Avatis sista rysare. Han och hans bror Antonio har mest skrivit komedier (och Pupi har regisserat), men även en del rysare åt andra, som Macabre för Lamberto Bava. Dessutom var han med och filade på manuset till Pasolinis Salo eller Sodoms 120 dagar. Zeder släpptes som en zombiefilm i högen - detta är inte en zombiefilm... - på den tiden det begav sig, men återupptäcktes för några år sen och gavs ut av annars pålitliga Image Entertainment i USA. För inte var denna sega "rysare" värd att återupptäckas. Tempot är makligt, den innehåller ringa våld, blod eller ond, bråd död, och den eventuella spänningen ligger på det psykologiska planet, men den är inte mer spännande än ännu ett avsnitt av TV-serien Millennium.

Som Stefano ser vi Gabriele Lavia från flera av Dario Argentos filmer, ett faktum som inte förlåter ett dugg då denne är en tämligen uttryckslös aktör. Se hellre ovan nämnda Macabre!