IMPORTFILM

Wonderful days är en gigantisk, koreansk produktion, en animerad film av episk natur. Den kostade 85 miljoner kronor, och bland finansiärerna syns Samsung. Den hade biopremiär i somras i Korea, och finns alltså redan nu på video (en dubbel-disc) med engelsk text. Många är de som klagat på bristen på story och att den är tråkig, men jag håller inte med, och majoriteten har faktiskt gillat den skarpt. Se gärna betygsättningen på IMDb, där betyget 10 fått fler röster än något annat.

Historien är simpel, ett klassiskt triangeldrama med förutsägbart slut. Mer ska inte sägas här. Historien utspelas i en kanske inte alltför avlägsen framtid, där befolkningen flyttat ut till den fiktiva ön Sisil Island, i staden ECOBAN. Det vill säga överklassen bor där, i en försluten, högteknologisk och ganska bekymmersfri värld. Deras energiförsörjning baseras på utsläpp, ett lovvärt initiativ. Man utvinner alltså energi ur avgaser från kolbränslen, något som ju knappast är science fiction, då vi redan återvinner värme ur förbrända sopor idag. Men när det uppstår en energikris, planerar man att lösa denna genom att sätta Operation Marr i verket - en plan som går ut på att tutta eld på alla befintliga oljekällor, så att de ska klara energiförsörjningen i 50 år till. Kanske det uppstår en logisk lucka här, för om man återvinner avgaserna borde allt vara frid och fröjd, men så är det alltså inte. Folket utanför den befästade ECOBAN sätter sig till motvärn, med Shua och hans polare i spetsen.

Shua begår ett intrång i det allra heligaste, kontrollrummet DELOS inne i ECOBAN, och hade så när klarat att sabotera hela anläggningen. Nu återvänder han i stället, något vingbruten, till sitt gamla fartygsvrak där han bor med sin lillebror Woody, och sina polare i motståndsgruppen Hot Dogs. Han tänker tillbaka på tiden som barn, då man fortfarande kunde se himlen och solen. Han tänker på Jay, tjejen som numera jobbar i säkerhetstjänsten inne i DELOS, och han tänker på Simon, kompisen som räddade honom från att bli ihjälslagen av en äldre kille en gång i tiden. Han är numera chef för nämnda säkerhetstjänst. Men nu är det attack som gäller, och gruppen om kanske tio man går till anfall. Strax innan dyker Jay upp, hon har tydligen hoppat av. En konfrontation, inte bara med säkerhetstjänsten utan också med Cade, väntar.

Som höres är det en väldigt enkel historia, med en hel del logiska kullerbyttor. Dessutom syns väldigt få personer i denna film, som ändå tog sex år att göra. Vi lär känna ett par myndighetspersoner, och några ur säkerhetstjänsten, samt några ur motståndsfickan. Inga andra. Man ser aldrig nån av de "vanliga" männniskorna, och man får aldrig veta vad de sysslar med. Men om man kan tänka sig att bortse från att sådana, egentligen sjävklara saker, inte ges sin förklaring, utan endast sitter ner och njuter av denna saga, så kvarstår faktum: detta är något av det vackraste jag någonsin sett inom animerad film. Den är en fest för ögat - och örat, soundtracket är lysande - och man har mixat de tre teknikerna bra. Det rör sig alltså om en mix av vanlig, "hederlig" animering, i kombination med CGI*-teknik och miniatyrer. Resultatet påminner om både Blood: The last vampire , Titan A.E. och Final fantasy, och speciellt fans av den senare kommer säkert att gilla Wonderful days också.

Den har, som påpekats några gånger nu, sina brister, men om man är beredd på att detta inte är ett renodlat actionäventyr (även om den innehåller en hel del oerhört snygga actionscener), utan tar den för vad den är - en poetisk kärlekshistoria från en ibland tekniskt avancerad framtid, men där både handeldvapen och knytnävar kommer väl till pass ibland, ja då ska det inte vara svårt att uppskatta även Wonderful days. 

*) Fotnot: CGI = Computer graphic images ("datoranimering")