Wild Orchid (1990)
![]() |
|
| Regi | Zalman King |
|---|---|
| Manus | Zalman King, Patricia Louisianna Knop |
| Medverkande | Bruce Greenwood, Jacqueline Bisset, Mickey Rourke, Carré Otis, Assumpta Serna |
| Genre | Drama |
| Biopremiär | 1990-10-05 |
| Videopremiär | 1991-01-01 |
| Skribent | Magnus Johansson |
| Betyg | |
| Publicerad | Torsdag 9 mars 2000 |
En tumregel jag har är att filmer alltid är värda att se om de får minst en fyra i betyg - eller om de blir totalsågade. Det
senare tycks mig faktiskt stämma oftare än det förra. Inte för att jag vill påstå att de totalsågade filmerna brukar vara
BRA, men nåt som gör dem värda ett par timmar av min dyrbara tid brukar de i alla fall kunna erbjuda. För man totalsågar inte
en film för att den är dålig, man totalsågar en film för att man provoceras av den. Och det som provocerar andra, vare sig
det är frågan om det politiskt inkorrekta, det överdrivna eller det kitschiga, brukar inte provocera mig. Tvärtom, det brukar
tilltala mig.
Wild Orchid från 1990 är en av dessa filmer som en enad kritikerkår tycks hata mer än sina svärmödrar. En historia om den hämmade unga kvinnan som i det sinnliga Rio lär sig att uppskatta sex genom sitt möte med den mystiske, till synes ouppnåelige mannen. En historia full av klyschor och kitsch. En serie levande resebroschyrsbilder sammanklippta med mjukporr. Usch och fy! Sånt vill vi inte titta på.
Eller, jo förresten, det vill vi faktiskt.
Handlingen är ganska exakt som jag tänker mig lite mer vågad kioskromantik, och i bokform hade jag övergett berättelsen efter bara några sidor. Men som film fungerar det. Det är inte mindre klyschigt och kitschigt, men… det fungerar i alla fall. För har vi inte alla drömt om detta? Om sanslös passion i ett främmande, tropiskt land? Att bli del av ett sambasvängande karnevalståg, att vandra utmed den perfekta sandstranden, att besöka depraverade överklassklubbar, att susa fram på en Harley Davidson mil efter mil? Wild Orchid är helt enkelt gammal hederlig eskapism när den är som allra bäst. Att den kryddats med en rejäl dos nakenhet (ungefär jämnt fördelad mellan könen) och sex tror jag ytterst få håller emot den i praktiken.
Och så har den Mickey Rourke i den manliga huvudrollen. Bara det gör den sevärd. För om någon kan sägas personifiera begreppet "underskattad" är det Mickey Rourke. En av dessa sällsynta skådespelare med både talang och utstrålning så att det räcker för två.
Wild Orchid från 1990 är en av dessa filmer som en enad kritikerkår tycks hata mer än sina svärmödrar. En historia om den hämmade unga kvinnan som i det sinnliga Rio lär sig att uppskatta sex genom sitt möte med den mystiske, till synes ouppnåelige mannen. En historia full av klyschor och kitsch. En serie levande resebroschyrsbilder sammanklippta med mjukporr. Usch och fy! Sånt vill vi inte titta på.
Eller, jo förresten, det vill vi faktiskt.
Handlingen är ganska exakt som jag tänker mig lite mer vågad kioskromantik, och i bokform hade jag övergett berättelsen efter bara några sidor. Men som film fungerar det. Det är inte mindre klyschigt och kitschigt, men… det fungerar i alla fall. För har vi inte alla drömt om detta? Om sanslös passion i ett främmande, tropiskt land? Att bli del av ett sambasvängande karnevalståg, att vandra utmed den perfekta sandstranden, att besöka depraverade överklassklubbar, att susa fram på en Harley Davidson mil efter mil? Wild Orchid är helt enkelt gammal hederlig eskapism när den är som allra bäst. Att den kryddats med en rejäl dos nakenhet (ungefär jämnt fördelad mellan könen) och sex tror jag ytterst få håller emot den i praktiken.
Och så har den Mickey Rourke i den manliga huvudrollen. Bara det gör den sevärd. För om någon kan sägas personifiera begreppet "underskattad" är det Mickey Rourke. En av dessa sällsynta skådespelare med både talang och utstrålning så att det räcker för två.
Skriv kommentar till “Wild Orchid”
OBS! Kommentarer innehållande länkar eller BBCode kommer automatiskt raderas pga spam.





Digg this! | Spara sida på del.icio.us | Spara sida på Furl