Dublin har kanske aldrig framstått lika brutalt som i denna film om den kvinnliga kriminalreportern Sinead Hamilton (Joan Allen) och hennes strävan efter att förstå stadens undre värld. Polisen kämpar här ur ett ständigt underläge mot brottslingar vilka inte tvekar att använda vare sig stiletter eller molotovcocktails mot dem, allt medan knarket breder ut sig till nya områden och nya målgrupper. Någon typisk irländsk ”feel good”-skröna är det alltså inte vi har att göra med. Långt därifrån.

Utgångspunkten för historien, som faktiskt bygger på verkligheten, är mordet på gentlemannatjuven Shaughnessy (Pete Postlethwait). Bara några dagar efter att Sinead intervjuat honom skjuts han mitt på ljusa dagen, i sitt eget hem, och hon beslutar sig för att finna sanningen bakom mordet. Varvid hon blir närmre bekant med Dublins undre värld än vad hon nog hade velat. Fast viss hjälp får hon av den inte allt för laglydige kommissarie Mackey (Patrick Bergin) och, mer oväntat, av IRA.

Filmen kan nog bäst beskrivas som en slags korsning mellan Gudfadern och den engelska TV-serien I mördarens spår, men håller förstås inte riktigt samma klass som dessa. Framförallt därför att Sineads problem med att förena sin familjeroll med sin yrkesroll ges så stort utrymme. Det är ju en problematik som vid det här laget känns fruktansvärt uttjatad. Fast på det hela taget är When the Sky Falls en mycket spännande film, och den innehåller många minnesvärda karaktärer.


(Visste ni förresten att den irländska polisen heter ”garda” istället för ”police”? Jag gjorde det inte innan jag såg filmen. = Film är allmänbildande.)


Tack till SF för recensionsexemplaret!