Stellan Skarsgård och Melissa George innehar huvudrollerna i den här otäcka, amerikanska thrillern – regisserad av Tom Shankland - där tortyrscenerna är lika motbjudande som de är realistiska. Stellan spelar den luttrade och sluskige polisen Eddie Argo och Melissa spelar hans nya partner Helen Westcott. Det omaka paret arbetar i ett nedgånget, slummigt och fattigt område där gängmentalitet och ofattbart grovt våld dominerar och där, dessvärre, många poliser inte är mycket bättre än de brottslingar de förväntas fånga.

Plötsligt börjar torterade lik dyka upp i området. Samtliga har formeln WAZ inbränt i huden och allihop har dödats av elektricitet. Efterforskningar, samt en aning från Eddie Argos sida om vem mördaren kan vara, leder till ett kriminellt gäng som tidigare under extremt sadistiska former har våldtagit en kvinna vid namn Jean Lerner, spelad av Selma Blair. Under den sjuka och brutala våldtäkten av henne har hon fått ett ultimatum: att tortyren upphör om hon ber gänget – som på grund av olika omständigheter inte åker dit för våldtäkten - att skjuta hennes mamma. När hon inte längre står ut dödas således hennes mor.

En liknande ”kärlekstest” utförs sedan i en källare på de gängmedlemmar som närvarat vid våldtäkten. Ett offer binds fast och torteras i en stol, med möjlighet att trycka på en knapp som dödar någon närstående och älskad person till offret. Denne närstående person sitter i en elektrisk stol mitt emot.

Lerner torterar – och det är här extremt blodiga och äckliga scener visualiseras – sina offer, och flertalet trycker till slut på den knapp som dödar en älskad släkting eller vän. I slutänden hamnar Eddie Argo själv i stolen, hur och varför ska inte avslöjas här, då upplösningen i den här filmen är väldigt oväntad och överraskande.

Som ni förstår är inte WAS en film för den kräsmagade eller känsliga tittaren. Många scener är minst sagt obehagliga, men för den som står ut med dessa och den depraverade atmosfär som hela filmen bygger på, är det här en väldigt bra och spännande thriller. Stellan Skarsgård är utmärkt i huvudrollen, även om jag själv känner mig trött på att alla ”hjältar” nu för tiden ska viska fram sina repliker, men det kan man leva med i det här fallet. Stellan visar prov på ett brett känsloregister och gör sin karaktär smärtsamt påtaglig och verklighetsnära.

Befriande är också att i WAS finns varken pekpinnar eller sedvanlig amerikansk sentimentalitet. Inte ens den förväntade kärlekshistorien mellan Argo och Westcott uppstår och varför den inte gör det kommer ni tydligt förstå när ni ser filmen.

Som ni säkert insett vid det här laget är WAS är en mycket stark och sevärd film. Den är omöjlig att värja sig emot och trots – eller kanske tack vare – sina realistiskt otäcka scener, präntar den in ett flertal frågeställningar i huvudet på den analytiskt lagde tittaren. Här framstår våldet som allt annat än cool underhållning och de blodiga effekterna är grymt realistiska. Såväl handlingen i sig som upplösningen och slutet är inte vad man har väntat sig och överraskningsmomenten håller intresset vid liv från första till sista scenen. Jag vill inte påstå att WAS är ett perfekt mästerverk, men det är inte långt ifrån. Den här filmen kommer garanterat att bli omtalad under en lång tid framöver och den kommer upp på bio nu under våren 2008. Missa den inte då.