Idé till en filmscen: Videohandlare med spelskulder blir av hänsynslösa gangsters begravd under en vagnslast Quentin Tarantino-inspirerade direkt till video-filmer...

Och här har vi alltså ännu en film med psykopatiska men rappkäftade smågangsters i centrum, med ständiga växlingar mellan stiliserat vapenviftande och "smart" dialog. Kort sagt en film där attityd är viktigare än handling, eller som en av huvudpersonerna uttrycker sig: Dagens unga brottslingar är mer intresserade av att vara brottslingar än vad de är intresserade av själva brottet. Fast riktigt en dussinkopia i mängden är nu inte detta. Det är trots allt Christopher McQuarrie, mannen som skrev "De misstänkta", vilken både skrivit och regisserat, och i ena huvudrollen återfinns ingen mindre än nyligen Oscar-belönade Benicio del Toro.

Efter en öppningsscen med potential att bli klassisk tar själva handlingen sin början på en spermabank. Medan de två gangsterkompanjonerna Parker och Longbaugh (del Toro och Ryan Phillippe) sitter och bläddrar i ställets porrtidningssamling råkar de höra ett samtal om ett mycket rikt par som anlitat en ung kvinna (Juliette Lewis) att föda deras barn. De inser omedelbart hur de skulle kunna tjäna pengar på detta. Genom att kidnappa surrogatmamman. Problemet är bara att hon dygnet runt övervakas av tuffa livvakter. Men med lite hjälp av henne själv, hon har nämligen kommit fram till att hon vill behålla barnet, kan de ändå föra henne med sig till Mexiko.

Det är bitvis ganska förvirrande att följa med i alla turerna kring denna kidnappning som efterhand visar sig insnärjd i ett helt nät av intriger, men samtidigt som förvirringen irriterar så går det inte att förneka att den bidrar till spänningen. Och detta är definitivt en mer spännande film än de flesta thrillers på videohandlarens hyllor. Med bra skådespelarinsatser och snyggt koreograferade actionscener därtill. Liksom med tillräckligt många skjutvapen för att få en Guns & Ammo-läsare att börja dregla okontrollerbart.

Men det finns en grymhet i filmen som verkligen stör mig, som jag finner allt annat än underhållande. Inte så att det mördas på löpande band eller man får se plågsamma närbilder på tortyr, det handlar mer om en känsla, en känsla av utstuderad arrogans inför människoliv, både från huvudpersonernas och regissörens sida. Nej, jag tycker inte om det alls.

Nåja, om du är mer förhärdad än vad jag är, och jag håller det inte emot dig om så är fallet, finner du säkert stort nöje i The Way Of The Gun.

P.S. En av filmens karaktärer heter Joe Sarno. Är det en ren slump eller är han verkligen uppkallad efter mannen som gjorde "Fäbodjäntan"?