Det här är en film som ger dig möjligheten att se Angelina Jolies nakna rumpa och roligare än så blir tyvärr aldrig Wanted. Det är när tuffa Angelina kliver ur sitt återhämtningsbad som hon visar upp ändalykten. Berättelsen kretsar kring ett brödraskap av yrkesmördare som hon tillhör. De har i årtusenden vigt sina liv åt att döda människor för att upprätthålla balansen mellan gott och ont. De ser sig själva som godhetens beskyddare och tillåter inte ondskan att dominera vår värld. Det är slitsamt, även för de mest vältränade, att åka jorden runt och avrätta folk i parti och minut. Därför kliver medlemmarna med jämna mellanrum ner i välgörande bad som helar deras sargade kroppar. Det är inte ett vanligt spa och sörjan de badar i liknar mest mjölk som är på väg att stelna. Såren läker emellertid snabbare än man trodde var möjligt och bödlarna lägger sig mer än gärna i dessa bad för återhämtning innan de ger sig ut på nya uppdrag.

Som åskådare önskar man sig också något välgörande återhämtningsbad att vila sinnet i. Men icke, Wanted fläskar på med så mycket dödfödd action att man snabbt tappar intresset. Det är vilda biljakter, skenande tåg, knivslagsmål och mord på beställning. Tröttsammast är ändå det kvasifilosofiska snacket om att ta kontroll över sitt liv. På köpet får man tydligen också förmågan att ta andras liv. För att illustrera det hela låter filmskaparna oss gång på gång följa kulors väg. Här siktar mästerskyttarna inte, utan slänger iväg skottet med frisbee-arm och låter viljan att döda styra. Det är lika larvigt som det låter. Wanted innehåller överhuvudtaget gott om fånigheter. Däremot saknar filmen humor, vilket gör det svårt att svälja fånigheterna som serveras.

Brödraskapets paroll är att man dödar en för att rädda tusentals. Deras ledare Sloan (Morgan Freeman) hävdar att man skapar stabilitet i en instabil värld. Hur väljs då de levande måltavlorna ut? Jo, en gammal vävstol väver fram ett namn som Sloan sedan delar ut till någon i sällskapet att likvidera. Inga frågor ställs, utan medlemmarna utför bara sina uppdrag. Jobbar man för det goda så behövs inga argument, bara kunskapen att döda och den utbildningen står brödraskapet för. I över tusen år har man frälst världen med sitt dödande, men nu har det kommit grus i maskineriet. En av de egna har ifrågasatt verksamheten och i stället börjat likvidera sina forna vänner. För att lösa problemet med avfällingen rekryterar brödraskapet den hunsade kontorsslaven Wes (James McAvoy). Han vantrivs med det mesta och tvingas knapra nervlugnande för att orka kliva ur sängen varje morgon. Han är emellertid den ”utvalde” och med en mentor som Angelina Jolies Fox är han inte särskilt svårövertalad. Efter sex veckor med rejäla doser adrenalinhöjande ultravåld är Wes en ny människa.

Det här är regissören Timur Bekmambetovs debut i Hollywood efter de internationella framgångarna med de ryska filmerna Nattens väktare och Dagens väktare. Han har talang för visuella uppvisningar, men är inte mycket till filmberättare. Parar man samman honom med hjärnorna bakom manuset till 2 Fast 2 Furious bör man inte vänta sig allt för mycket, men det här är en film som idémässigt befinner sig i grumligt vatten. Den har en märklig människosyn och det intrycket förstärks av kommentarerna som den löjliga berättarrösten ger. Dessutom ger scenen, när Wes gör upp med sin otrogna flickvän, mig samma vibbar som klippen från Coca Cola Zeros reklamfilmer gör. Ni vet reklamen som talar om ”hur livet borde vara”. Coca Cola har försvarat sig med att allt bara är ironi. I Wanted ser jag ingen ironi, bara lyxförpackad dynga.