Jag har alltid varit en sucker för pubertala komedier, trots att det nu har gått några år sen jag kommit ur målbrottet. Så fort jag ser ett omslag med citatet "Från gänget bakom American pie!" kan jag inte hålla fingrarna borta, även om det är uppenbart att filmen kommer att vara ett nytt lågvattenmärke i filmhistorien (och att "Från gänget bakom…" som allra bäst innebär någon sminkös efterblivna brorson). Jag vägrar acceptera att det är jag som blivit för gammal utan hävdar bestämt att det är filmerna som blivit sämre. Något barn är jag kanske inte men det skall fanimej dröja minst 20 år innan jag tvingas glo på något av Björn Runge för att få ut något vettigt av min filmupplevelse. Ursäkta min utsvävning och låt oss fokusera på filmen. Den heter Waiting och är inte gjord av någon ur American pie-gänget (tack och lov). Titeln syftar främst till det engelska ordet för att servera mat, men kan som bekant även innebära "att vänta". Dessa två saker är det filmens huvudpersoner främst ägnar sig åt, och tvetydigheten i titeln är ungefär det mest djupsinniga med hela den här rullen. Vilket i sammanhanget faktiskt är någonting positivt. Djup bör inte finnas i samma mening som pubertal komedi.

I alla fall, Waiting utspelar sig under en dag på en liten amerikansk restaurang där man får följa serveringspersonalen, diskarna, kockarna och chefen i deras vardagliga sysslor. Så värst vardagligt är deras arbete såklart inte, istället är det ett ganska så färgstarkt karaktärsgalleri med allt ifrån timida oskulder, aggressiva servitriser och två kåta macho-män till Jay & Silent Bob-typer som röker gräs, sniffar lustgas i förrådsrummet och gör sitt bästa för att vara ghetto. Vid ett tillfälle frågar den svarta kocken med psykologambitioner varför de hela tiden måste vara så endimensionella och får som svar "Fuck you, whitey!" Det är ungefär på den nivån filmen ligger, den är ganska löjlig men verkar faktiskt veta om det, vilket på något sätt gör det hela okej. Tyvärr är många av skämten taskiga (fast på fel sätt) och håller en alltför förutsägbar homofobisk frat-boy-nivå för att man skall kunna undgå att bli lite irriterad istället för road. Ändå är jag inte alls så missnöjd som jag brukar vara.

Waiting innehåller de flesta ingredienser man kan kräva av en gross-out-komedi. Kroppsvätskor, minst ett sexskämt var femte minut, ovårdat språk, fagra kvinnor, en faktiskt helt okej handling för att hålla ihop härligheten samt lite naket. Det nakna kommer dock, lite oväntat, i form av ett kvinnosköte liknande det i inledningen av Tillsammans, istället för de klassiska silikonbrösten. Men, men, omväxling förnöjer. Dessutom lyckas Waiting med konststycket att vara i alla fall en ynka gnutta seriös ibland utan att ta till billiga knep som sentimentalitet och stråkar vilket annars är vanligt i genren. Som grädde på moset är inte heller slutet helt urspårat och framstressat, något som också är ett vanligt problem. För att vara en budget-komedi är således Waiting inte alls någon katastrof, men den trean jag sätter i betyg beror på att jag är ett fan av sådan här komik. Gillar du inte folk som visar snopparna för varandra och sjunger raplåtar med texter om hur de våldtar lamadjur bör du nog lägga dina 40 spänn på något annat.