Hideo Nakata är lika gammal…öh, UNG, som undertecknad, och när han flyttade från bonnvischan i Japan till Tokyo för att gå på filmskola på 1980-talet, såg han 300 filmer om året. När jag var i den åldern såg jag 400 filmer om året…det är inte omöjligt att Video dead var en av de filmer han då såg, eftersom temat – skräcken som bokstavligen kryper ur TV:n – är detsamma som i hans Ring från 1998, den film som i höstas gjorde succé i USA i en amerikansk version av Gore Verbinski.

I Videodead, gjord på videokamera 1987, rör det sig om zombier som kryper ur en gammal TV i ett hus i en amerikansk småstad dit två syskon, Jeff och Zoe, flyttat en vecka innan föräldrarna anländer. De hittar den övergivna TV:n som tycks leva ett alldeles eget liv, och den startar alltid av sig själv, visande en svartvit film som heter Zombie blood nightmare, misstänkt lik klassikern Night of the living dead (1968). Snart ändras programmet, och en skön, naken kvinna kryper ur TV:n och flörtar med Jeff. Väl tillbaka i TV:n dyker en man upp i rutan och skär halsen av henne. På Jeffs fråga till den annorlunda TV-hallåan varför han gjorde så, svarar han att han är "sopgubbe", och förklarar att det är hans uppdrag att ta livet av dessa själlösa varelser som hotar att "ta över".

Jeff spolar raskt ner sin joint på muggen och gömmer TV:n i källaren, men zombierna som kröp ur TV:n tre månader tidigare, och som hade ihjäl den dåvarande ägaren, är fortfarande på fri fot. Snart invaderar de den lilla stan och dödar folk på rätt inspirerade och inspirerande sätt i deras egna hem. De saknar inte heller humor, och filmen förvandlas raskt till rena farsen. Det lovande skräcktemat i inledningen är nu som bortblåst, och filmen övergår i traditionell "zombie vs zombiejägare", med slöa zombier som slaktas med motorsågar och annat trevligt.

Det som började så bra slutar således lite mindre bra, och det är synd att regissören Robert Scott aldrig riktigt fick chansen att göra film igen, sånär som en som heter Ratdog, och som INGEN har sett.