Tony DiDio, finansman som var bekant med producenterna till Motorsågsmassakern, kastade avundsjuka blickar på en biograf i Los Angeles som 1977, tre år efter premiären, satte upp filmen igen. Tydligen fanns det fortfarande pengar att tjäna på den (detta var före videons intrång - där man för övrigt tjänade ännu mer pengar...), så DiDio beslutade sig för att försöka upprepa succén. Han satte ett oerfaret manusteam, Neva Friedenn och Robert Easter (som dog för två år sen) som tidigare bara gjort en enda film, Supervan (1973), en Ausralienfinansierad film om en soldriven van. I denna film medverkar bland andra Charles Bukowski på fyllan (vad annars...?!?) - den första av två filmer han över huvud taget medverkade i (den andra var Barfly 13 år senare) innan han söp ihäl sig.

Som regissör hyrde han in en erfaren TV-regissör, Dennis Donnelly, som tidigare gjort sånt som Charlie's Angels och Hawaii Fem-0. Denne tog i sin tur in sin bror Tim, som han tidigare jobbat ihop med, i rollen som polis. Flera andra av skådespelarna var kända från diverse TV-serier, medan den "stora stjärnan" som skulle öppna folks ögon var Cameron Mitchell, i Sverige för alltid känd som den svartkläde storebrodern Buck i otroligt populära westernserien High Chaparral (1967-71). Han hade dock redan gjort närmare 100 filmer (bland annat Rid för livet med Jack Nicholson, 1965) innan han hamnade i Verktygslådemördaren - som filmen väl aldrig har hetat i Sverige, då den aldrig släppts här med annan svensk titel än Mördande hantverk, och då i klippt version. DiDio hyrde in Ann Kindberg att putsa på manuset, samtidigt som hon fick agera både producent och assisterande regissör. Hennes make Jack fick vara biträdande producent (han hostade väl upp kulor, kan jag tänka...). Den ende med rejäl erfarenhet var fotografen Gary Graver, som jobbat en hel del med kultregissören Al Adamson. Han hade dessutom påbörjat en lång karriär som porrfilmsregissör under namnet Robert McCallum.

Cameron Mitchell är svartlädd här också, som husägaren Vance Kingsley som i början av filmen mister sin dotter i en trafikolycka. Detta förstår vi dock först senare. ALLA vet dock att han är mördaren, så det är knappast nån överraskning när han avslöjas av sin brorson. Innan dess har han borrat, hackat och skjutit - via häftpistol - ihjäl ett antal tjejer, mer eller mindre lättklädda, samt en fyllekärring. Allt till tonerna av okände George Deatons smöriga country & western (han medverkar för övrigt i filmen som begravningsförättare). När Kingsley smyger sig in i Dee Anns badrum sitter hon i badkaret och onanerar, och som den gentleman han är låter han henne hållas tills hon uppnår klimax. Därefter jagar han upp henne och skjuter henne med häftpistolen. Till sist avrättar han henne med ett nådaskott i pannan. Allt till tonerna av Pretty lady och Cameron Mitchells hummande (improviserat). Dee Ann spelades av en Marianne Walter, alias för Kelly Nichols som påbörjade en framgångsrik karriär som porraktris efter det här. Därefter kidnappar Kingsley grannens dotter Laurie, spelad av Pamela Ferdyn som i USA hade en karriär som barnstjärna i serier som Lassie bakom sig. Nu var hon 18 år och bands fast i Camerons förolyckade dotters säng, i tron att hon var dottern (hennes och Joeys morsa spelas förresten av Aneta Corsaut från The Blob). De påbörjar en diskussion om "världens ondska" och "dåliga flickor". Halleda.

När brorsonen Kent, kompis till Lauries bror Joey, upptäcker att det är farbror Vance som är en skyldige, reagerar han lite märkligt. Han sätter eld på Joey för att denne inte ska kunna avslöja hemligheten, varefter han dödar sin farbror i en strid i köket. Sen våldtar han Laurie,som han varit hemligt förtjust i sen länge. Jaja, en soppa till film är vad det är, med uselt manus, kassa skådisar och en rutten regissör som inte har en aning om hur man bygger upp en logisk historia. Men våldsamt misogyn, det är den de första 20 minuterna, det kan man aldrig ta ifrån den och det är detta rykte som den lever på än idag, efter 26 år. Men därefter fungerar den som vilken usel TV-film som helst, med banala replikskiften och patetiska aktörer. Se hellre Tony DiDios/Tobe Hoopers remake från i fjor, Toolbox murders. För filmens regissör betydde Verktygslådemördaren inte ett dugg, han fortsatte göra TV-serier och gör det än idag. DiDio producerade en film till och tog sen en 20 år lång paus (tog pengarna slut...?!?) innan han så gjorde comeback härom året. Och så nu remaken, som från början var menad som en fortsättning med färdigskrivet manus av filmmakaren och fanatikern Jim van Bebber, men som i stället gick åstad och gjorde The Manson Family.