Efter Roman Polanskis två första, brittiska filmer; den freudianska rysaren Repulsion (1965) och den komiska (nåja...) thrillern Dödlig gisslan året därpå, var det så dags för en parodi på vampyrgenren i och med att hans och Gérard Brachs filmmanus The fearless vampire killers realiserades i England och Italien vintern 1966-67. Nu var även amerikanska MGM involerade, så deras producent, Martin Ransohoff, såg raskt till att det inte blev Jill St. John i den kvinnliga rollen som värdshusägarens dotter Sarah, som tänkt. I stället plockade han in en tämligen okänd aktris från TV-serien The Beverly Hillbillies som han var verkställande producent för hemma i Hollywood, nämligen Sharon Tate, ett blont bombnedslag (hon har röd peruk i Vampyrernas natt) som charmade allt som kom i hennes väg. Och därmed beseglades ett av Hollywoods mest mardömslika öden. Mer om det längre ner.

Faktum är att producenten Ransohoff redan gett Sharon statistuppdrag i tre filmer, två av dem så små att de inte finns noterade ens i den mest kända av filmdatabaser. Hon innehade en pytteliten roll i Skojare från Texas/The Wheeler stealers (1963) och Krig och fred eller förste man på Omaha Beach/The Americanization of Emily (1964), bägge i regi av Arthur Hiller och med James Garner i huvudrollen, samt i Vincent Minellis Het strand/The sandpiper (1965), med äkta paret Richard Burton och Liz Taylor, och med manus av just Ransohoff. Detta privata kampanjande kan man ju fundera över orsaken till (se Ransohoff, Sharon Tate, David Hemmings och regissören J. Lee Thompson i kortfilmen All eyes on Sharon Tate här!), men det pågick i alla fall under samma tid (1963-65) som Sharon medverkade i den där serien om lantisarna som hittar olja på sin tomt och flyttar till stan. Beverly Hillbillies gick även på svensk TV på den tiden. Men nu var tiden alltså mogen för en större roll, och tack vare Ransohoff möttes nu Sharon och Polanski, som ju satte sig själv i rollen som Alfred, vetenskapsmannen och vampyrjägaren Abronsius lärling och enda elev som inte tror professorn är knäpp. Tillsammans åker de släde genom ett snöigt Astrid Lindgren-landskap nånstans i Centraleoropa (i själva verket är de vackra scenerierna från bergen inspelade i italienska Dolomiterna), på jakt efter svaret på gåtan Dracula.

De hamnar på ett värdshus där det hänger stora klasar vitlök lite överallt i taket, och över huvud taget försiggår det väldigt märkliga ting där. Aktiviteten är särskilt febril nattetid, och redan första kvällen blir Alfred vittne till hur den badande Sarah rövas bort av en kåpaförsedd figur i taket. De misstänker en greve von Krolock som bor i närheten, och Abronsius och Alfred beger sig raskt iväg i jakt på vampyrer (professorn) och Sarah (Alfred). Och allt går i så där grälla färger som Hammer Studios alltid hade i sina filmer, från Dracula 1958 och framåt genom, hela 60-talet. Och det är ju dessa filmer man här driver med, även om Vampyrernas natt är menad att framkalla lite rysningar, den med. Och...tja! Ryser gör man kanske när det hela blir lite för spexigt, när det blir lite för många upptåg på rad och spelet över lag för hysteriskt. Men mestadels är detta en trevlig film att kunna ta fram då och då, även om den går på TV med ojämna mellanrum. Det följer med en intressant kortfilmspresentation på c:a 10 minuter på DVD:n. Vad som hände Sharon Tate två år senare nämns givetvis inte här, och de flesta av er vet väl redan.

Sharon föddes den 24 januari 1943 i Texas, bara fem dar efter Janis Joplin (också från Texas). Hon och Roman Polanski träffades alltså på inspelningarna av Vampyrernas natt, och under inspelningarna publicerades foton av henne i snön i franska Vogue, och i mars 1967 publicerades sexiga, halvnakna foton av henne i Playboy som Polanski själv tagit. Hon tog nya steg i karriären, gjorde lättviktiga filmer och reklamfilm. De gifte sig i januari 1968, och i februari 1969 köpte de ett större hus i Bel Air av Candice Bergen och sambon Terry Melcher, son till Doris Day och producent för The Monkees. Han hade nyligen nobbat skivkontrakt med en viss Charles Manson, folkmusiker och sångare som sålt en låt till Dennis Wilson i Beach Boys. Manson hade för sig att det i Beatleslåten Helter skelter fanns ett kodat meddelande om ett förestående raskrig, och han och den sekt han ledde mördade vad man idag tror minst 35, kanske flera hundra personer vid den här tiden. Den 9 augusti 1969 hade en ensam Sharon besök av tre goda vänner, bland dem Jay Sebring som hon spolat för Polanskis skull två år tidigare. Charles Manson hade gett order om att döda dem, trots att han visste att det inte var Mercher/Bergen som bodde där längre. Detta för att "sända ett budskap". Sharon, 8½ månader gravid, spetsades med ett svärd i magen av en av de kvinnliga sektmedlemmarna, trots att hon bad för barnets liv. Det skulle dröja tre år innan Polanski gjorde ffilm igen.