Jag kan inte riktigt förklara varför, men jag gillar titeln. Kombinationen vampyrfilm/roadmovie tilltalar mig också, liksom tanken på white trash-vampyrer utan ett spår av kitschig aristokrati á la Lestat i sig. Följaktligen var jag inställd på en riktigt trevlig stund framför videon, trots enstaka nedlåtande omdömen från andra.

Filmen börjar med att Sean, vilken arbetar som trailer-redigerare på ett B-filmsbolag, får betalt för att köra en lyxig Mercedes hela vägen från Kalifornien till Florida. Och låt mig direkt konstatera att det är ett jobb han knappast fått för sin fascinerande personlighets skull… men hur som helst ger han sig nu iväg ut i öknen med Mercan. Och där mitt ute i öknen får han punktering, vilket leder till att han plockar upp liftaren Nick, vilket i sin tur leder till att han kvällen därpå även plockar upp en ung, till synes svårt sjuk kvinna. En kvinna som infekterats med vampyrvirus. Sicken jävla tur då att Nick inte är vilken liftare som helst utan en beprövad vampyrjägare som känner till sådana saker. Mindre tur att en av världens äldsta vampyrer finns i närheten tillsammans med sin lilla ”flock”. En intrig följer där våra hjältar både är jägare och jagade.

Tyvärr är det vare sig särskilt spännande eller skrämmande, och inte heller finns det någon action att tala om. Vad som däremot finns är ett otrevligt drag av sadism som jag gärna varit utan. Ett visst mått av sadism är väl förvisso nödvändigt i en skräckfilm, men scener som den där en sårad polisman blir indränkt i bensin och antänds tillför knappast något.

På plussidan finns inte mycket, men i alla fall en intressant ursprungsmyt för vampyrsläktet som jag inte tidigare har stött på, vilken handlar om att åtta korsfarare under striderna om Antiokia slöt ett förbund med avgrundens ängel Abaddon. För första gången är jag här också med om vampyrer vilka använder pistoler mot sina fiender istället för att i varje situation tjurskalligt förlita sig på gaddarna. Och den svarta vampyrtjejen är ju förstås riktigt sexig.