Vampire's kiss är en tämligen galen liten sak, där Nicolas Cage verkligen tar ut svängarna, och det rejält. Spelar över, skulle en del säga, men det rör ju sig ändock om en komedi, så visst överspel är ju tillåtet. Men visst, han balanserar otäckt nära gränsen för det godkända emellanåt.

Cage spelar Peter Loew, redaktör på nån litterär agentur, och han ihop det med Jackie (Kasi Lemmons, sedermera regissör till berömda Eve's Bayou, 1997). Eller inte. Han går nämligen ofta på disco och raggar upp nya brudar, och en kväll flyger det in en stor, fet fladddermus medan han håller på med nåt våp på golvet, och en annan kväll verkar tjejen i fråga, Rachel (Jennifer Beals), vara en vampyr som biter honom i halsen. Detta leder så småningom till att Peter tror att han långsamt själv börjar förvandlas till vampyr, och när den bitande tjejen återvänder gång på gång blir han alltmer övertygad. Det går så långt att han vänder soffan upp och ner för att den ska likna en kista han kan sova i, och på jobbet börjar han använda solglasögon. Den mesta av tiden på kontoret tycks annars gå åt till att skälla på stackars Alva (Maria Conchita Alonso), som inte kan hitta den där filen från Der Spiegel som han bara måste ha.

Peters uppträdande blir bara mer och mer absurt, han skippar sina träffar hos terapeuten och han kan inte äta normalt längre. Så han jagar ifatt duvor på stan som han mumsar på, och stoppar i en berömd scen (det är på riktigt...) i sig en livs levande kackerlacka. En scen som regissören tvingade honom att göra en extra gång, för övrigt. Fast sen använde han ändå den första tagningen...och på ett disco överfaller han en tjej (Jill Gatsby, Larry Cohens dotter) och tar steget fullt ut. Han biter henne i halsen med de nyligen införskaffade löständerna i plast och sörplar i sig hennes blod. Nu flippar han ut totalt och springer runt på gator och torg och skriker "I'm a vampire, I'm a vampire!" Denna och alla andra märkligheter Cage företar sig gör han ute på stan bland "vanliga New York-bor", som alltså inte vet att det pågår en filminspelning då man använt teleobjektiv. Och Nicolas Cage har inte varit buskablyg, utan verkligen brett på från hela registret och medverkat till nåt så ovanligt som en lyckad parodi på vampyrtemat (det finns några till, läs här).

En del tycker inte alls om denna film på grund av det våldsamt överdrivna spelet från Nicolas Cages sida, men själv kan jag bara rekommendera den - tack vare Nicolas Cage...