Jag vet inte exakt hur rangordningen skulle se ut om jag gjorde en topp tio-lista över brittiska skådespelare, men den skulle i alla fall toppas av John Cleese och Alan Rickman. Ingen av dem medverkar i den här filmen. Det gör däremot David Thewlis (fr. Naken och Divorcing Jack), Laura Fraser (Divorcing Jack) och Stephen Fry (Wilde), vilka också skulle få vara med på min lista. Det ingav givetvis vissa förhoppningar.

Och själva berättelsen är inte utan charm och poäng. Den utspelar sig i discofeberns och punkrevoltens 1977 och handlar om pensionerade Harold Smith som inspirerad av ett TV-program med Uri Geller själv börjar böja skedar med tankekraft. Dessutom visar det sig att han med denna kraft kan läsa tankar, få föremål att sväva fritt och på andra sätt påverka sin omgivning. Tyvärr går hans första offentliga framträdande, en födelsedagsfest på ålderdomshemmet, fruktansvärt fel. Tre åldringar dör då Harold ska få deras klockor att stanna upp, för av misstag får han även deras pacemakers att sluta fungera. Den advokatbyrå sonen Vince jobbar på anlitas för att försvara honom mot en anklagelse för mord. En respekterad vetenskapsman kallas in för att "genomskåda bluffen", fadern till en av Vince kvinnliga arbetskamrater, vilken denne är förälskad i.

Det hela berättas ur Vince perspektiv. Och däri ligger mycket av filmens problem. Framförallt därför att den ganska oengagerande kärlekshistorien därigenom får för mycket plats i förhållande till den betydligt intressantare berättelsen om Harolds övernaturliga förmåga. Sedan stör det mig också att Vince är en sådan oerhörd tönt. Inte en charmig tönt eller en humoristisk tönt eller ens en ömkansvärd tönt, utan en töntig tönt! Han är helt enkelt inte en karaktär man sympatiserar med. Tyvärr, jag klarar verkligen inte av det.

Vad hände med Harold Smith? är dock ingen dålig film, bara meningslös. Endast de som har en rent pervers förkärlek för 70-talsnostalgi kan tycka den är värd biljettpriset. Eller möjligen också en och annan X-Men fantast som inte kan få nog av folk med övernaturliga psykiska krafter, även om jag tror en piprökande TV-narkoman i sextioårsåldern har svårt att konkurrera med Wolverine.

- - - - -

Onödigt vetande: Fotografen David Tattersall stod bakom kameran även i The Phantom Menace. Inte riktigt samma typ av film om man säger så. Även om psykiska krafter ju spelar en viktig roll i båda filmerna.