Taiwan. En äldre man dör och efterlämnar son och hustru. Hustrun blir halvt galen av sorg, och håller ständiga seanser i hopp om att den avlidnes ande ska återvända, kanske i en annan skepnad. Kanske han tagit den stora akvariefiskens kropp i besittning?

Sonen, Hsiao-kang, säljer armbandsur på trottoaren utanför Taipeis järnvägsstation. Han testar deras slagtålighet genom att konstant slå dem i trappräcket intill tills de går sönder. I rädsla över att han ska möta sin far i lägenheten, stannar han på rummet när han blir nödig på natten och pissar i en plastpåse. Det tar exakt en minut. Nästa natt (har han drabbats av gubbasjukan?) vaknar han och pissar i en plastflaska. Det går fortare - trettio sekunder blankt!

En dag envisas en vacker tjej, Shiang-chyi, med att få köpa den klocka Hsiao-kang bär på armen. Hon måste bara ha en klocka med dubbla tidsangivelser, då hon ska till Paris på semester inom kort. Efter mycket tjat får hon köpa den, och iväg bär det till Paris. Under tiden blir modern allt mera besatt av tanken på att fadern kanske ska återvända, och av rädsla att ljus ska skrämma hans ande på flykten, hänger hon upp filtar för alla fönster, samt eliminerar elektriciteten. Samtidigt har Hsiao-kang likaså fått en fix idé. Han ställer om alla klockor han hittar till Paristid.

En natt vaknar hans morsa av att klockan är sju timmar mindre än normalt, men då hon anser att det är ett tecken från fadern, går hon ut och lagar till en rejäl middag mitt i natten. Ritualerna, med präst och mässa, fortsätter i hemmet. En kackerlacka springer över golvet. Nej, rör inte! Det är kanske pappa. Och allt detta, medan Shiang-chyi är lika uttråkad i Paris som i Taipei. Enda gången hon får mänsklig kontakt, sker det med en annan kines, en kvinna från Hongkong som lämpligt nog pratar mandarin också (i Hongkong är det annars kantonesiska som gäller). Och på en kyrkogård (Père-Lachaise?) stöter hon på Jean-Pierre Léaud, känd från flera gamla filmer av Francois Truffaut.

Hsiao-kang blir alltmer bisarr i sin besatthet av Paris och det franska, och hyr just Truffauts debutfilm, De 400 slagen, med bland andra nämnde Léaud, och börjar pimpla rödvin på jobbet. Shiang-chyi häver i stället i sig starkt kaffe tills hon spyr. En dag har alla sex samtidigt. Nåja, Hsiao-kang får sig en snabbis med ett luder i sin bil, medan modern onanerar i köket och Shiang-chyi hamnar i säng med sin kantonesiska vän, fast det leder bara till kyssar.

I filmens final dyker fadern upp i Paris framför ett pariserhjul som går motsols. Tolka det, den som kan! Jag blev vansinnig på det otroligt långsamma tempot, och den totala bristen på rörlighet i kameraarbetet, och somnade flera gånger. Inne i en urbutik börjar en av klockorna ringa precis som min egen väckarklocka, varpå jag vaknade med hjärtat i halsgropen. Öh, dax att jobba...?!? När jag spolade tillbaka och fortsatte titta från där jag sist mindes, började jag fnissa så smått åt en del tokigheter jag tidigare mest retat mig på. Snart garvade jag högt åt deras vansinnigheter. Jag insåg att detta för fan är en komedi!

Tyvärr händer det inte mer i filmen än det ovan beskrivna, och där emellan är det ett otal, ytterst långa och sega tagningar, helt statiska och dessutom visset grådaskiga, som gör att man lätt tappar intresset mellan gagsen. Jag inser dock att det är detta som gjort malaysiske (dock naturaliserad taiwanes) regissören Ming-liang Tsai och hans filmer, samt huvudrollsinnehavaren Kang-sheng Lee (en taiwanesisk Buster Keaton) till kultfigurer i vissa kretsar. Själv är jag mera måttligt road, men för all del, ge filmen en chans.

Filmen är tillägnad regissörens far, som kan sägas spelas av fadern som dör tidigt i denna film. Han spelas av Tien Miao, som bara gjort sju filmer på 35 år. Efter debuten i taiwanesiska klassikern, eposet A touch of zen 1969, gjorde han två filmer till, innan han "upptäcktes" av Tsai på 1990-talet, och följaktligen gjorde fyra filmer för honom, varav han spelat rollen som "fadern" i tre av dessa. Filmen är även känd undet namnet 7 to 400 blows, ännu en vinkning till Truffauts De 400 slagen från 1959.