I början av filmen får vi möta två ganska vanliga människor i deras vardag. Dels tidningsillustratören André i Stockholm, dels kontoristen Sanna i Lycksele. (Han spelad av filmens regissör och manusförfattare Eric Donell, hon av Lina Englund.) Rimligen borde de tvås vägar aldrig mötas, men det gör de. Sedan hans föräldrar dött i en bilolycka känner nämligen André ett stort behov av att komma bort från sitt gamla liv, och då han slumpvis placerar fingret på Sverigekartan för att avgöra vart han ska flytta, råkar det peka på just Lycksele.

Trots att han beter sig som ett psykfall varje gång han möter Sanna blir hon attraherad av honom och beslutar sig för att lära känna honom. Vilket får även henne att börja bete sig som ett psykfall. Tillräckligt ofta står hon och suktar utanför hans dörr för att filmens titel ska kännas som ett helt självklart val. Vad hon inte vet är ju att kärleken är besvarad, att han suktar efter henne precis lika mycket som hon efter honom. Och de två gör inte mycket annat än suktar efter varandra i ungefär halva filmen. Vilket för tittaren rimligen är mer påfrestande än romantiskt.

När de så till sist ändå blir ett par, efter att Sanna använt ett av filmhistoriens mest originella och effektiva raggningsknep, uppstår givetvis nytt trubbel. Trubbel som tyvärr leder fram till ett helt katastrofalt uselt slut. Ett slut vilket får mig att undra om Donell verkligen är så inkompetent eller om han driver med oss.

Men samtidigt är Utanför din dörr lite smågullig och smårolig på ett sätt som gör det svårt, för att inte säga omöjligt, att direkt ogilla den.


Tack till SF för recensionsexemplaret!