Diane Lane innehar huvudrollen i den här orealistiska thrillern, vars upptakt och ämne är både tankeväckande och spännande till en början, men som tyvärr går överstyr och blir närmast pinsam mot slutet. Men vi tar det från början: Diane spelar FBI-agenten Jennifer Marsh, en ensamstående mor med en dotter, vars jobb går ut på att spåra kontokortsbedragare och sexbrottslingar via internet. Hon arbetar tillsammans med Griffin Dowd (Colin Hanks) och en kväll får paret uppgifter om en ny webbsajt som heter killwithme.com, där en kattunge torteras till döds inför en webcam.

Först tas inte sajten på allvar, man misstänker att alltihop är bluff, men efter ett tag byts katten ut mot en man och sedan ytterligare en. Ju fler tittare sajten får, desto snabbare avlider de torterade offren och FBI har stora svårigheter att spåra mannen som ligger bakom dessa sjuka brott. Under tiden tickar räkneverket och ingen kan stoppa åskådarnas dödliga nyfikenhet.

Efter ett tag lyckas man spåra sändningarna till Portland, där Jennifer bor och jobbar, och då Griffin plötsligt rövas bort för att dyka upp på datorskärmen är mördarens attacker med ens personliga för Jennifer och polismannen Eric Box (Billy Burke) som hon börjat arbeta tillsammans med. Så länge mördarens offer består av utomstående håller Untraceable måttet, men när han rövar bort och tillfångatar Jennifer själv, rasar filmens trovärdighet ihop som ett korthus. Det är synd, för hade den här filmen hållit samma standard hela tiden hade den kunnat bli riktigt bra. Diane Lane är utmärkt i huvudrollen och även övriga skådisar gör ett fullt kapabelt jobb, men det räcker inte när historien till slut går överstyr.

När jag såg Untraceable hade filmen inte fått någon svensk titel ännu, så då den går upp på bio den 16:e maj kommer det bli med en annan titel, vilket kan vara bra att veta för den hågade tittaren. Filmen är regisserad av Gregory Hoblit (Bristande bevis och Frequency) och i övriga roller ses Joseph Cross (Det är nåt som inte stämmer) och Mary Beth Hurt (Besatt).

Trots sitt förväntade slut ger Untraceable upphov till en del intressanta frågeställningar om internet, datasäkerhet och verkligt visuellt våld. Så trots att filmen inte håller samma standard hela vägen ut, är den ändå värd att kasta ett öga på. Dessutom är det alltid kul att se Diane Lane (Unfaithful, Matte söker husse och Lonesome dove) i ännu en huvudroll. Förhoppningsvis får hon ett mer gediget manus att arbeta med nästa gång.