FESTIVALFILM

En ljum eftermiddag mördas en utvecklingsstörd pojke i en park av Leland P. Fitzgerald, son till den framgångsrike författaren Albert Fitzgerald, pojkens cykel ligger omkullkastad på marken bredvid och hans tröja är blodig av knivhugg. Leland hittas sedan hemma, apatisk, av sin mor, som kör honom till sjukhuset där han slutligen grips av polisen. Dådet väcker stor uppmärksamhet, och går ofta i nyhetssändningarna.

Den mördade pojken var inte okänd för Leland, då han hade ett förhållande med pojkens syster, Becky, och Leland brukade ofta följa honom hem från skolan. Beckys familj är en medelklassfamilj, som har det bra ställt, men hon är olycklig och är narkotikamissbrukare - hon är påtänd när hon får reda på sin brors öde. Både Lelands och pojkens föräldrar är upprivna av händelsen, Albert Fitzgerald gör allt för att distansera sig från sonens gärning och börjar förvandla alltsammans till ett nytt bokprojekt.   

Pearl Madison arbetar som lärare vid den anstalt där Leland sitter fången i väntan på rättegång. Han blir tagen av den unge mördaren, då han är den enda av eleverna som faktiskt skriver någonting i de arbetsböcker om amerikansk historia Pearl delar ut. Leland svarar dock inte på frågor om pionjärerna i arbetsboken, men skriver istället ned sin livsåskådning och beskriver livfullt händelserna som ledde till mordet. Skriften får titeln "The United States of Leland". Pearl blir alltmer intresserad av Lelands fall, och har samtal med honom varje dag, men vill ytterst, liksom Albert, skriva en bok. Pearl försöker pressa honom till att avslöja varför han begick mordet, men Leland vet inte själv, annat än att han tyckte synd om sitt offer.

Det är lätt att känna igen vad United States of Leland strävar efter, att undersöka verkligheten bakom myten om den fläckfria amerikanska medelklasen. Under den senare delen av 1990-talet har det seglat upp en hel hög med filmer som försöker att tackla samma ämne, som till exempel Sam Mendes American Beauty (1999), Todd Solondz Happiness (1997), Storytelling (2001) eller delvis även Steven Soderberghs Traffic (2000) samt Larry Clarks filmer. Man pekar på en familjetillvaro, där barnen utan föräldrarnas vetskap går ned sig djupt i drogmissbruk, eller har avancerat sex i ung ålder - ytterst är det ett dekadent samhälles fel, där unga personer inte kan uttrycka sig på något annat sätt. Detta samhälle präglas inte bara av ohörsamhet för barn, men också av våld och en känslolös sexualitet, och driver fram ett destruktivt beteende i unga människor. Ofta tar denna tes form i sargade familjeförhållanden och/eller, som i Hoges film, grymma mord, utförda av barn.

Temat är utnött, vilket är tydligt när man ser United States of Leland. Ryan Gosling, Leland, spelar rollen som planlöst lustmördande ungdom för andra gången (se också Murder by Numbers, 2002, av Barbet Schroeder), en orättvis fackplacering, och det börjar bli lite tjatigt, även om han spelar övertygande. Förvånande är att Kevin Spacey inte alls tar stor plats, som Albert Fitzgerald, vilket man annars hade kunnat vänta sig. Spacey är fantastisk som känslokall författare.

Jag får nästan intrycket av att Hoges på ett sätt försöker att ursäkta Lelands brott, med att ingående förklara omständigheterna kring mordet, i slutet får regissören det nästan till att mordet var en god gärning och han visar lite sympati med offret. Den mördade pojken får ingen vidare beskrivning annat än att han var förståndshandikappad, vi känner honom inte som något annat eller från någon annanstans än brottsplatsen. Hoges slänger också in en fånig parallell mellan mordet och Pearls otrohet mot sin flickvän. Slutsatsen verkar vara att de som begår misstag, eller brott, inte är monster och förtjänar i fall till och med en andra chans.

Samtidigt har filmen kvaliteter, som ett i stort utmärkt skådespeleri och ett rörande personporträtt av flickan Becky, Lelands flickvän, som slits mellan ömheten till sin döde bror och hans mördare. Dock räcker inte det för att väga upp Matthew Hoges romantiska bild av ett grymt och omotiverat mord; United States of Leland är dessvärre en ganska medioker film, med smak av omoral.