Det är inne med zombier igen, och det görs filmer om de skendöda lite varstans på detta klot. Undead är en käck liten sak från down under, enligt uppgift blott den andra zombiefilmen därifrån (efter Zombie brigade, 1986), och kanske inte helt originell vad gäller intrig, men mer än OK om man gillar genren. Och det gör man ju. Undead, som färdigställdes redan 2003, är proffsigt gjord och med seriösa skådespelare (om än okända vid tidpunkten för inspelningsstart i augusti 2001), till skillnad mot det mesta som kommer från exempelvis USA.

Utanför Elvis Parsley's Grapeland (!), en fruktaffär i den fiktiva fiskebyn Berkeley i Australien, dimper vad som liknar en meteorit rakt ner i skallen på stackars, gamla tant Ruthie som förintas på stört, så att säga. Samtidigt, på cricketbanan, genomborras en av spelarna av en liknande tingest. Resultat: det största magsår du nånsin sett! Nu fylls himlen av dessa eldklot med förödande effekt när de landar. Ute på landsvägen hindras Renes framfart av två bilar som blockerar vägen efter en olycka. Till sin förvåning dyker en zombie med ett huvud (inte hans eget) under armen upp, och Rene klyver honom i två delar likt en atom med nåt märkligt verktyg. En storväxt hillbilly i snickarbyxor och slokhatt dyker upp i slow motion likt Wiliam Holden eller Warren Oates i Det vilda gänget. Och likt John Wayne heter han nåt så fjolligt som Marion (John Wayne hette egentligen Marion Michael Morrison).

Precis som dessa ikoner är han beväpnad med ett rejält vapen, fast inte en sexskjutare eller en Winchester som brukligt, utan ett egenhändigt hopsvetsat, armborstliknande fanstyg som i själva verket består av tre stycken hagelbrakare som han kan bränna av i serie, precis som vilken kpist som helst. Fast med den begränsningen att han bara kan avlossa tre salvor. Bössan påminner nästan om en Stalinorgel när han fyrar av den, om än något mindre och nättare i storlek. Marion, Rene och några till söker skydd undan zombierna i Marions stuga som visar sig vara full av vapen. Marion är nämligen vapenhandlare, och har redan fått grepp om det här med att skjuta zombier. Vilket kommer att visa sig kommer till stor nytta när de allt fler zombierna knackar på och vill in. Allt tyder nämligen på att de är på väg att, på klassiskt zombiemanér, ta över jorden och förvandla oss alla till hjärndöda zombier, vilket väl i och för sig är på väg att hända mänskligheten ändå. Fast då kallas det inte zombier, utan soffpotatisar.

Undead är en skräckkomedi i stil med Shaun of the dead och Evil dead II, och lika bra som i alla fall den förra. Det är en zombiefilm med en lätt touch av spaghetti-talswestern, kryddad med en hel del rustik och genretypisk - och i detta fall dessutom begåvad - humor ("När jag var barn respekterade vi våra föräldrar. Vi åt inte upp dem."). Specialffekterna - filmen är blodigt grisig men på ett sofistikerat vis - ser mycket dyrare ut än de var och ligger flera snäpp över de flesta i genren. Inspiration nummer 1 har George A. Romeros Dead-trilogi varit, men det är inte svårt att se att även Bad taste fungerat som inspirationskälla för tvillingbrödrerna Peter och Michael Spierig. Dessa bägge tyskfödda 30-nånting jobbade med Undead i två och ett halvt år, medan själva inspelningarna i den australiensiska värmen, näst intill dygnet runt för att spara tid och pengar, varade i 41 stentuffa dygn.

Få zombiefilmer bjuder på fajtande zombiefiskar - över huvud taget har få zombiefilmer några zombiefiskar alls - men i Undead är detta ett faktum. Det egensinniga bildspråket matchas närmast av den uppfinningsrikedom med vilken de skapat special- och visuella effekter. Det självsäkra regiarbetet har redan gett dem en karriär i Hollywood, då den amerikanska distributören Lions Gate kommer att se till att de får lite äkta US-dollars och inga australiensiska fuskdollar för inspelningen av deras nästa projekt, Daybreakers, om två bröder i en snar framtid som förvandlas till vampyrer. Den ena trivs bra med detta, medan den andra vill återgå till mänskligt stadium. Inspelningsstart 2006.