Det är väl med sydkoreanska rysare som med sydkoreansk stereo- och videoutrustnig: de är sämre kopior av sina japanska kusiner. Phone var en koreansk variant av Ring, med det ödesdigra videobandet utbytt mot en mobiltelefon, och i fallet Unborn but forgotten är det i stället en internetsajt som spökar. Bokstavligen.

En rad mord på till synes höggravida kvinnor sker, och TV-producenten Su-jin Han följer polisen Choi i hans arbete med att försöka spåra mördaren. Hon följer honom själv, ensam med sin digitala videokamera, och programmet döper hon till Cybercop, 25 hours. Den första ledtråd man kommer fram till är att de mördade kvinnorna alla hade varit inne på samma sajt, en gynekologisk klinik, Mary Women's clinic. Som den undersökande journalist hon är, går Su-jin in på sajten, klickar på en länk till "White room" och hamnar i en drömliknande situation där hon ser sig själv med ett nyfött barn i famnen. Hon liksom sugs in i cyberspace (är det nån som använder det ordet längre...?!?). Dan efter klickar hon in sig på samma sajt tillsammans med Choi, utan att nånting händer. Nån dag senare börjar hon känna av smärtor i magtrakten. Är hon gravid med sin kollega och fästman, Seok? Efter ytterligare nån dag upptäcker Choi att kvinnorna dött 15 dagar efter att de varit inne på sajten i fråga, och då har Su-jin i så fall åtta dar kvar att leva.

Su-jin bestämmer sig för att flytta in i samma rum som det första dödoffret, Yu-shil, rum 1308 i ett hyreshus. Hon uppsöker Yo-shils vänner och lärare för att lära känna henne. Tydligen var hon en konstnärligt lagd, autistisk ung kvinna, som kilade stadigt med en kille som ingen i hennes bekantskapskrets kände identiteten på. Hon blev gravid med denne, men barnet föddes en månad för tidigt, under svåra smärtor. Barnet var dödfött, men hon hade insisterat på att få med sig kvarlevorna hem. Nu får Su-jin problem på jobbet för att hon är gravid - och ogift! Detta är 2000-talets Sydkorea, där den regerande kvinnosynen motsvarar Västvärldens för kanske 50 år sen. Hon får tre dar på sig att "fixa saken". Innan dess gör hon dock ett makabert fynd i sin nya lägenhet, men i likhet med till exempel nämnda Ring räcker inte detta för att förbannelsen ska brytas. Det krävs nånting till, att roten till ondskan avslöjas.

Unborn but forgotten är ingen skräckilm, snarare en thriller med övernaturliga inslag. Likt andra sydkoreanska rysare, är den oerhört elegant och estetiskt väldigt tilltalande. Den är snyggt fotograferad i nån sorts stålblått skimmer, och kontrasten med spöken - eller andar som de säger - i det moderna samhället är väldigt effektiv. Tyvärr så saknar Unborn but forgotten all form av originalitet, utan får ses som ett hopkok av Ring, Ju-on: The grudge och Phone.

Intressant nog är det, trots kvinnosynen i Sydostasien, alltid kvinnor i huvudrollerna, och det rör sig aldrig om vilje- eller orkeslösa våp som måste ha hjälp av en man för att lösa situationen, utan det är alltid starka, smarta kvinnor i karriären. För så är det, paradoxalt nog, att kvinnor tillåts mycket oftare ha en karriär i de sydostasiatiska länderna. Innan de blir "för gamla" vill säga, för innan de fyllt 30 förväntas de gifta sig, skaffa barn och bli hemmafru...