Det är omöjligt att göra en ubåtsfilm utan att bli jämförd med tysken Wolfgang Petersens klaustrofobiska U-båten från 1981, denna suveräna actionthriller om livet ombord på en tysk ubåt under andra världskriget. En mycket mänsklig film, där tyskarna tillåts vara människor, och inte enbart blonda mördarrobotar som så ofta i amerikansk propagandafilm. Majoriteten tyska soldater lydde trots allt bara order utan att för den skull vara nazister.

Detta är ett synsätt som även präglar U-boat, den föga begåvade, svenska titeln på In enemy hands, en film som spelades in redan för två år sen men som ännu ej haft USA-premiär. Filmen handlar om hur amerikanerna sätter in alla klutar i ubåtskriget i Nordatlanten 1943, efter att tyskarna sänkt mer än 1.000 fartyg. Efter att i genomsnitt ha sänkt sju tyska ubåtar i månaden, sänktes under "svarta  maj" 1943 hela 41 stycken, och krigslyckan höll på att vända för Tredje Riket. I den amerikanska ubåten USS Swordfish regerar kommendör Sullivan, uselt spelad av Scott Caan (James Caans son från hans andra äktenskap av -  hittills - fyra), och besättningen tråkas ut av ständiga övningar i att avfyra torpeder. En dag är det dock dags för the real thing, men bara sekunderna efter att de förstört motståndarens ubåt, smäller de själva i luften av en torped. Den överlevande besättningen tas - i strid med Adolf Hitlers uttryckliga order - till fånga, och fängslas på den tyska ubåten U-429. Delar av den tyska besättningen samtycker inte med kommendör Herdt, som här spelas av Til(matin) Schweiger från Stallones flopp Driven, och som spelar Lucky Luke i The Daltons som just spelats in i Spanien (och i måndags påbörjade han Barfuss/Barfota, en film han både spelar i och regisserar i Hamburg). Han har dessutom spelat boxaren Max Schmeling i TV-filmen Joe and Max, och Schweiger tycker jag bra om.

När Sullivan insjuknar i en tropisk sjukdom han skaffat sig i Panamá, sprids smittan över hela ubåten och det blir allt svårare för Herdt att försvara sitt beslut att skona fler än de högsta befälen, då detta tär på ubåtens resurser. Tyvärr är William H. Macy tämligen malplacerad i rollen som Travis, en man som svurit på att återvända hem till hustrun vid liv. Det blir så småningom han som ska leda manskapet när de alla, högst motvilligt, måste samarbeta för att överleva. Allt medan folk dör som flugor i smittsam hjärnhinneinflammation. Filmen, som mer liknar ett kammardrama på temat lojalitet och makt, är rejält tråkig och Herdt är lite för godhjärtad för sin egen - och filmens - skull. Undervattensscenerna imponerar föga med sina ploppande sjunkbomber och torpeder samt imploderande ubåtar, och det känns som man har sett allt förr. och det har man - stridsscenerna är nämligen omgjorda scener från ubåtsfilmen U-571...

Över huvud taget känns hela filmen som om den återvunnits från dussintalet andra, liknande filmer. Exempelvis är Thomas Kretschmann med i både U-571 och U-boat. Så ofta som han får spela tysk soldat och/eller nazist torde det vara skönt att få medverka i filmer som Resident evil: Apocalypse och King Kong som omväxling. Dessutom ska han snart återförenas med Til Schweiger (och dennes polare från King Arthur, Ioan Gruffudd - den nye Mr. Fantastic) i kommande krigsäventyrsfilmen The drop.