En grå morgon hittas Laura Palmers sargade, skändade och livlösa kropp inrullad i plast vid en strand i det lilla samhället Twin Peaks. Laura är en ung skönhetsdrottning med perfekta betyg och ett vackert leende som alltid varit populär bland byborna. Alla ställer sig lika frågande och förskräckta till det inträffade. Hennes föräldrar vet inte vad de skall ta sig till och gräver ned sig i sin sorg, detta till den milda grad att fadern, Leland, klamrar sig fast vid sin dotters kista på begravningen. Då någonting liknande aldrig inträffat där tar sig polisutredningen en trevande början, dock får småstadssherifferna assistans från den federala polisen när ytterligare en flicka, Ronnette Pulaski, hittas gående på ett järnvägsspår över delstatsgränsen, även hon misshandlad och våldtagen. Special agent Dale Cooper sätts på fallet och börjar sin färd mot Twin Peaks. På vägen dit stannar han vid ett café för att få sig en kopp kaffe och en bit paj, någonting som TV-tittare senare skulle komma att identifiera karaktären med. Metodiskt och noggrant börjar han tillsammans med sheriffen och hans män nysta i fallet Laura Palmer.

En dagbok och en videokamera hittas bland den avlidnes tillhörigheter vilket leder utredningen ytterligare ett steg; nämligen till upptäckten av flickans narkotikamissbruk. Någon eller några smugglar droger över gränsen till Kanada, kan detta vara ett motiv till mord? Eller kan mordet istället ha handlat om ett sexuellt motiv och i så fall utfört av Lauras psykiatriker? En andra, privat, utredning kring mordet tar snart sin början i Laura Palmers vänkrets, vilka inleder ett riskfyllt spel på liv och död för att finna sanningen. Ett sågverk sticks i brand med en ung kvinna inuti, någonting som är kulmen av tveksamma förhandlingar kring den fastighet som sågverket ligger på. I FBI-agentens drömmar besöker en dansande, polyesterklädd dvärg honom och lämnar ledtrådar till mördarens identitet. Snart grips en misstänkt person för mordet på Laura och Ronnettes mordförsök; en kanadensisk bartender som också har ett finger med i narkotikasmugglingen. Dock mördas denne av en desillusionerad Leland Palmer, innan förhör har kunnat hållas med honom. När agent Cooper en kväll återvänder till sitt hotellrum blir han nedskjuten av en maskerad person, i seriens slutmoment ställer sig alla frågan om vem som sköt honom och vem som i själva verket mördade Laura Palmer. Många frågor leder till få svar i David Lynch och Mark Frosts hyllade TV-produktion Twin Peaks.

Serien blev genast en succé i USA vid visningen av det första avsnittet i april 1990, men det skulle dröja ytterligare ett år innan den första säsongen skulle nå svensk television. Den smått obskyre filmregissören David Lynch (Eraserhead 1977, Elefantmannen 1980 m.fl.) blev ett stort namn över en natt. En kult kring TV-serien växte snart fram och endast ett år efter nedläggningen 1991 hölls det första Twin Peaks konventet i trakterna kring Seattle, där serien spelats in. Det framstod tydligt att detta inte var någon vanlig såpopera av den sort som då liksom nu var framträdande i den amerikanska TV-kulturen, istället presenterades tittarna för en innovativ och krävande detektivhistoria med klassiska drag av Lynch. Frågan om vem som dödade Laura gäckade tittarna fram till hälften av seriens andra säsong, men enligt Lynch skulle lösningen ha fortsatt att vara höljt i dunkel för att ordentligt kunna utveckla de otaliga sidointrigerna och det vardagliga livet i det lilla samhället och istället kunna fokusera mindre och mindre på själva mordet, som från början representerat seriens grund. Men på grund av ett otåligt produktionsbolag pressades Frost och Lynch att demaskera mördaren alltför tidigt, vilket tveklöst ledde till att Twin Peaks tappade rejält med höjd under den andra säsongen. Serien banande enligt många också väg för framtida televisionära fenomen som till exempel Arkiv X (1993-2002). Detta går dock att diskutera, speciellt då Lynch själv menar att sådana påståenden är rent nonsens. I uppehållet sommaren 1990 mellan den första och andra säsongen var trycket och publikens längtan efter Twin Peaks enormt och tröjor med texten ”I killed Laura Palmer” tryckt på dem sålde som smör i solsken, otaliga mängder av relaterade produkter till serien kom också ut under denna tidsperiod; bland annat litterära guider, analyser och spekulationer kring seriens fortsättning men också andra saker. 1992 regisserade David Lynch en långfilm (Twin Peaks: Fire Walk With Me) som behandlar Lauras sista vecka i livet. Denna är dock uppskattad av få utanför kretsen av ”peakies” som de mest inbitna fansen valt att kalla sig själva (en uppenbar referens till Star Trek fansens ”trekkie”). Själv betraktar jag filmen som fantastisk och en ofrånkomlig del av serien. Än idag lever kulten kring Twin Peaks kvar och i augusti i år hölls det tionde konventet i ordningen. Det har även länge funnits ett fanzine betitlat Wrapped in Plastic som i varje nummer presenterar intervjuer med seriens regissörer och skådespelare samt analytiska artiklar. Det är fantastiskt att se denna uppskattning kring något som jag själv betraktar som den bästa produktionen inom televisionen någonsin.

Twin Peaks är alltså ingen sedvanlig TV-serie, den håller en otäck och kall stämning samtidigt som den är späckad med skruvade lustigheter. Det är också en uppenbar drift med televisionen och främst begreppet ”såpoperor”. Bland de mer eller mindre tydliga referenser till olika amerikanska TV-produktioner och filmer skymtar man också stundtals en viss beundran för TV-mediet som sådant. 1944 års Laura (Otto Preminger & Rouben Mamoulian) och den berömda Dallas (1978-1991) är två av de tyngsta influenser som radarparet Lynch och Frost (som senare skulle producera en del annat material för TV några år senare) använder sig av i berättelsen. Samtidigt är de fascinerade av det amerikanska, tidlösa, småstadslivet där miljön framstår som en orörd idyll; någonting som Lynch tidigare har försökt avslöja den verkliga baksidan till i 1986 års Blue Velvet. Detta går igen även i Twin Peaks. Missbruk och (sexuell) utsatthet är någonting som går igen i hans kritiska teori kring småstadsidyllen.

Special agent Cooper är en mycket intressant figur, vissa menar att hans fungerar som den egensinnige regissörens alter ego, samtidigt är han den ultimata protagonisten med en grace som man tillskriver -50 talets filmstjärnor; han är en skicklig brottsbekämpare och myten om den fullkomlige mannen personifierad. Seriens persongalleri består till fullo av grovhuggna karaktärer där det är alltför lätt att känna den onde och den gode, vilket också är en lek med den genomsnittliga såpan.

Efter ett långt uppehåll av Twin Peaks på videomarknaden släpper den svenska falangen av Paramount en magnifik DVD-box i svenska butiker. Den försluts av ett genomskinligt plasthölje med det klassiska fotografiet av Laura Palmer som skönhetsdrottning, och vid avskiljandet av höljet från själva boxen kan man se bilden av den döda Laura, någonting som lysande framhäver Lynchs tes om den förljugna idyllen. När man senare öppnar boxen möts man av ett vackert montage av miljöer från staden Twin Peaks, och fyra skivor ligger orörda framför en. Till skillnad från den amerikanska versionen av denna utgåva finns det famösa pilotavsnittet inkluderat, tyvärr inte till samma fina bildkvalitet som de övriga sju avsnitten. Det finns ett oerhört sug och en lyster i den nya bilden, aldrig har denna TV-serie sett så underbar ut; den skarpögde kan nästan spåra varje nyans i färgerna. Det sparsmakade extramaterialet är snarare underhållande än kvalitativt; det finns bland annat en språkskola där man kan lära sig att tala baklänges precis som den mystiska dvärgen, ett reportage om de pajer som konsumeras i serien, en promotionfilm för David Lynchs person och en ganska intressant intervju med Mark Frost (gjord av de två som grundande den ovan nämnda tidningen Wrapped in Plastic). Det mest intressanta tillägget är de så kallade ”Log Lady introductions” som specialskrevs av Lynch. Det är korta monologer framförda av en av invånarna i staden, som visades innan respektive avsnitt. Dessa visades dock aldrig i Europa – därför är de en uppskattad överraskning. Utöver detta finns det sedvanliga kommentarerna till avsnitten med respektive regissör, tyvärr utan bidrag från Lynch själv då han aldrig ställer upp på sådant. Det är för mig aldrig tal om ett lägre betyg än högsta möjliga.

Tyvärr lades serien ned efter slutet av andra säsongen på grund av bristande tittarsiffror, det är nog också ett faktum som gäller i Sverige, få ser serien då dess repriser ibland dyker upp i programtablåerna. På grund av detta är Twin Peaks svår att få tag på i videoformat, därför är detta ett välkommet bidrag på de svenska butiksdiskarna.