Mellanöstern är kanske för de flesta moderna västerlänningar framförallt förknippat med krig, terrorism och religiös fanatism, men om vi går hundra år tillbaks i tiden var nyckelordet istället ”mystik”. En starkt bidragande orsak till detta var säkerligen den vida spridda sagosamlingen Tusen och en natt, vilken här konverterats till filmmediet.

I denna version plågas den mäktige sultanen av mardrömmar som driver honom mot vansinnets rand sedan han dödat sin egen hustru, då hon tillsammans med hans bror försökte ta makten ifrån honom. En händelse som också lett till att han numera misstror varenda kvinna. Vilket är särskilt olyckligt eftersom han måste gifta om sig för att inte förlora sitt rike. Han finner emellertid på råd: efter bröllopsnatten ska den utvalda hustrun dödas. Men visirens dotter Sheherazade gifter sig med honom trots att hon förvarnats om detta, för hon lekte med honom som barn och minns honom som en mycket godhjärtad person. Hon hoppas att hennes kärlek ska återföra honom till den rätta vägen.

I själva verket blir Sheherazade mest upptagen av att försöka rädda sig själv, vilket hon gör genom att om nätterna spinna historier hon framåt morgonen plötsligt avbryter med ett löfte om en fortsättning först påföljande natt. Så länge sultanen fängslas av dessa får hon leva. Hon berättar om Ali Baba och de fyrtio rövarna, om Aladdin och anden i lampan, om tiggaren som blev sultan i Kairo och några till. (Fast hon berättar inte om Sinbad, som vad jag vet också hör hemma i Tusen och en natt.)

Alla dessa sagor är iscensatta med hjälp av toppmoderna specialeffekter och här har uppenbarligen funnits en strävan efter att fånga så mycket av österlandets mystik och skönhet som möjligt, varför enskilda scener är oerhört vackra, men tyvärr är filmen i sin helhet långt ifrån så bra som den borde ha varit, som dess förlaga förtjänar. Framförallt därför att den helt enkelt inte har någon riktig sagostämning. En rejäl dos halvtaskig humor skämmer denna. Till vilket sedan kommer skådespelare av väldigt skiftande kvalité och ett överarbetat slut som inte alls fungerar. Spektaklet pågår dessutom i nästan tre timmar.


Tack till SF för recensionsexemplaret!