Jag blev överförtjust i första Toy Story-filmen när den kom 1995. Förväntningarna blev naturligtvis höga när jag fick höra talas om uppföljaren.

Ni som sett den första filmen minns nog Buzz Lightyear och Woody som slogs om vem som var deras ägare Andys bästa leksak. De slutade ju med att de blev goda vänner. Även dem andra leksakerna finns med, Mr Potatohead, Rex, Slinky Dog m fl. En dag till allas fasa stjäls Woody av en leksakssamlare. Det visar sig att Woody-dockan hade ett barnprogram på 60-talet. Och tillsammans med andra figurer från det programmet så är han mycket värdefull. Gänget, med Buzz i spetsen, bestämmer sig för att rädda Woody från att hamna i en glasmonter. En leksak ska ju vara till för att lekas med, inget annat.

Det bjuds på en fartfylld och väldigt rolig tecknad film. Full med filmreferenser och detaljerade karaktärer. Att Lasseter och Co. skulle lyckas igen var kanske inte en stor överraskning, men att de lyckats göra en ännu bättre film än föregångaren är oerhört roligt. Nu har ju tekniken med dataanimation gå framåt väldigt snabbt de senaste åren så det är kanske självklart att filmens atmosfär har blivit större och snabbare.

Det som är bäst är att det inte är tekniken som gått före när man gjort filmen. Filmens story är tänkvärd och smart och som sagt väldigt rolig. Kan säga med säkerhet att den tillhör en av dem bästa animerade filmerna jag sett. Det är på gränsen till högsta betyg. Men ska man se den ska man helst se den engelsktalande versionen eftersom många av skämten försvinner i den svenska dubbningen. Och sitt kvar i eftertexterna, då kommer det roligaste där vi får se bortklippta scener där karaktärerna säger fel, skämtar med varandra med mera.