Tom yum goong är den berömda, thailändska räksoppan, het och god som fan men också namnet på Tony Jaas uppföljare till den fenomenala succen med Ong-Bak - The Muay Thai warrior härom året (mer av en smygare - en sleeper - i Sverige på DVD, legal eller illegal...).

I Tom yum goong (ska uttalas på engelska) stjäls Khams (Tony Jaa) och hans fars elefanter av ett gäng onda män, som i själva verket är ute efter nånstans att smuggla heroin i. Kham följer efter styggingarna ända till Australien (troligt att en thailändsk bonde har pengar till flygresan...?), där han stöter på den godmodige polisen Mark, som spelas av Thailands Edvard Persson, Petchtai Wongkamlao (som ju var med i Ong-Bak också). Mark är filmens comic relief, som det heter på filmspråk, alltså den som lättar upp en tuff (eller - för all del - romantisk) film med lite jönserier, som att tratta på ändan, gå in istängda dörrar och annat fascinerande. Det finns förstås en hel del otroliga fajtscener - detta sagt av en som egentligen avskyr allt vad sådant vill säga - och speciellt tänker man då på den drygt fyra minuter långa scenen i den enorma bordellen, gjord i en enda tagning. Den är helt enkelt häpnadsväckande, om än inte i klass med den otroliga scenen i en av Bangkoks många gränder i Ong-Bak. Och så har vi då den perfekt tajmade cameon av - just det; Jackie Chan (eller vem-det-nu-är...)! Blinkar du missar du den! Jackie, vars träningscenter i Hongkong jag besökte för tre veckor sen. Inte fan för att träna, men jag tog en speciell Jackie Chan Energy Drink, vilket visade sig vara fem sorters fruktjuice med aloe vera (har man inte det i håret?) och inget annat. Av de sex, sju sorters drinkar man kunde välja på tog jag den som skulle göra mig smal. Inte fan blev jag smal, i stället gick direkt upp ett halvkilo av det stora glaset med juice...

Thailands numera sparkade premiärminister Thaksin Shinnawat medverkade vid premiären i Bangkok, vad det nu kan betyda. Regissören, Prachya Pinkaew, kompletterar trion från den förra fimen, men historien är lövtunn, och Petchtai Wongkamlaos jönserier är lite väl töntiga ibland, men han har å andra sidan en inneboende charm som är ganska befriande, och ett gott humör som ju, som bekant, susen gör. Heja Tony Jaa! Heja Tom yum goong! Nästa år kommer Ong-bak 2 (enligt dumma rykten ska Tony ut i rymden och slåss...).