Tokyo godfathers är filmmakaren Satoshi Kons (f. 1963) tredje långfilm, efter Perfect blue (1997) och Millennium actress (2001). Han skrev även ett av avsnitten till Memories (2001). Historien om de tre uteliggarna i Tokyo som i julhelgen hittar en övergiven bebis är självklart en modern variant på historien om Jesusbarnet och de tre vise männen, och därmed en sentida variant på John Fords Flykt genom öknen (3 godfathers, 1948), en klassiker där bankrånaren John Wayne och två kumpaner lovar bringa en döende kvinnas nyfödda barn i säkerhet. Denna bygger i sin tur på en roman av Peter B. Kyne (1880-1957) som filmatiserats ytterligare minst sex gånger under åren 1915-74.

Här är det alltså tre utslagna i Tokyo som på juldan hittar ett litet knyte. Transan Hana vill helst av allt behålla tösen, och diktar genast ihop en haiku och svär högtidligt att ta hand om "sitt barn". Men sen får han raskt lova den unga tjejen Miyuki och veteranen Gin att lämna Kiyoki - som flickan heter - till polisen dan därpå. De anser att flickan ska lämnas till myndigheterna så hon, om möjligt, kan återbördas till sin familj. På vägen dit nästa dag råkar de rädda livet på en gangster, och bjuds raskt in att närvara vid hans dotters bröllop. Där går nånting galet, och en latinsk man, förklädd till kypare, försöker skjuta ihjäl brudgummen. En sekvens med efterföljande jakt i de trånga gränderna som jag faktiskt inte förstod meningen med, eller orsaken till. De flyr i alla fall och upplever nya äventyr i storstaden, där den ena slumpen avlöser den andra och där siffran 1225 dyker upp mest hela tiden. Under resans gång kommer de mer och mer till insikt med sig själva, och varför det gått som det gjort i deras liv.

Filmen snurrar i ett redan från början ganska raskt tempo, och då man inte valt att koncentrera sig på en enda scen åt gången genom att "lysa upp" det som befinner sig i fokus i varje given scen, utan i stället lyser upp flera olika skeenden samtidigt, blir det lite rörigt ibland med alla otroliga sammanträffanden, och man hinner knappt med i tempot då man måste läsa allt man kan av textremsan. Men helt klart är det en ganska trevlig film med en hel del humor och värme, och därtill en del alldeles fantastisk animering av vattendrag. En idealiserad bild av uteliggarlivet, javisst, men så är inte filmen menad att direkt tas på allvar eller ses som en partsinlaga heller. Snarare är den en sorts modern julsaga, och inte nödvändigtvis en kristen sådan. Men ett gott slut, det har den.