Filmens handling rör sig runt ett kollektiv som kallar sig Tillsammans och som försöker leva tillsammans på 70-talet. Till denna grupp, som består av människor med många politiska åsikter, kommer Elisabeth, syster till Göran som är en av de boende i kollektivet. Hon har lämnat sin man och tagit barnen med sig efter att han slagit henne. Hon och barnen är först mycket tveksamma till livet och personerna som de möter men vänjer sig allt mer vid det nya. Samtidigt kommer Elisabeths man, Rolf, fram till att det trots allt är roligare att äta gröt tillsammans än fläskkotlett ensam.

Självklart är det svårt för Lukas Moodysson att följa upp en sådan stor succé som Fucking Åmål men Tillsammans visar att det inte var någon lyckoträff med denna, utan att Moodysson verkligen kan göra bra filmer. Tyvärr så måste jag erkänna att jag hade lite svårt att ta till mig filmen och verkligen kunna svepas in i 70-talets Sverige, helt enkelt eftersom jag inte var född då och alltså inte känner igen mig. Och dessutom så är jag inte så särskilt insatt i politiken och alla de typer som förekommer i filmen, vilket gör att jag känner att jag missar mycket av dess poänger, och det känns som en stor del av den och karaktärernas mening går förbi mig. Men på samma gång kan jag säga att skådespelarna gör sina roller bra och det gäller både de vuxna och de mycket duktiga barnskådespelarna. Att Moodysson valt att använda många okända skådespelare gör att illusionen av ett verkligt kollektiv blir bättre även om man känner igen bl.a. Guldbaggebelönade Shanti Roney trots hans långa hår.

Något som kanske inte har så mycket med filmen att göra men som jag ändå tycker att Moodysson gjorde bra var att han inte gav några intervjuer och att han lade "locket på" under inspelningen. Om det var något jag inte gillade med TV-serien Det nya landet, som Moodysson gjorde tillsammans med Peter Birro, så var det att det fanns artiklar och skriverier om serien och personerna överallt. Det var Ali hit och Ali dit och det blev alldeles för mycket, åtminstone för mig. Hade det varit lika stort mediepådrag inför den här filmen så hade det säkert förstört den lika mycket.

Tyvärr blev det inte riktigt någon ”Fucking Åmål 2” för Moodysson och jag kan inte ge mer än en 3a i betyg för filmen, men jag kan föreställa mig att det beror på att jag är en generation för ung för den.