Thundercrack! är inte som andra filmer, men det är inte den relativt nya aktören på marknaden (som det ju heter nu för tiden...), Njuta Films. Med ett utbud som sträcker sig från franska sexfilmer från farfars tid till svensk, sjuk humor (Elaka Rune & Sune), via ryska klassiker som Guldpalmvinnaren i Cannes 1958, Och tranorna flyga, har man snabbt etablerat sig som den kanske mest spännande distributören i Sverige.

Thundercrack! är troligen världens enda bisexporrskräckfilm - och väl är väl det...! Den seriösa skådisen Marion Eaton ställde för andra gången på kort tid upp på sexscener (mest masturbation) i en film av amatören och entusiasten Curt McDowell (f. 1945), en gång elev till filmens manusförfattare, George Kuchar, legendarisk inom underground-filmvärlden i 1960- och 70-talens San Francisco. John Waters betraktar George Kuchar som sin ledstjärna och idol, då kan ni själva räkna ut resten. Tvillingbröderrna George och Mike Kuchar, bägge födda 1942, rörde sig i kretsarna kring den välkände beatniken, den homosexuelle Allen Ginsberg (1926-97), författarinnan Susan Sontag och filmläraren Stan Brakhage (1933-2003), en man med närmare 400 filmer av varierande längd (från nio sekunder till fyra timmar) och en liten roll i Cannibal! The musical bakom sig. Thundercrack! bekostades av bröderna Charles och John Thomas, filmstudenter och, enligt ryktet, arvtagare till Burger King-imperiet.

Marion Eaton spelar en änka i yngre medelåldern, Gert  Hammond, som sitter i sitt kök och beklagar sig över väderrapporten och super till. Utanför närmar sig en rad figurer i ovädret, och de ska alla komma att söka skydd hos nämnda fyllekärring. Först knackar en Willence Cassidy på dörren. Gert blir så nervös att hon smiter ut på muggen för att pissa, varpå hon sminkar sig groteskt, drar på en ful peruk som ser ut som en död katt och kräks upp spriten i muggen. Givetvis tappar hon löshåret rätt ner i vattenklosetten, men det är inget som bekymrar henne. Hon plockar raskt upp den och sätter den till rätta. Detta påminner mig om när jag, bra rund under fötterna, skulle slå en drill på restaurang Sand & Sea i Goa, Indien, på nyåret 1993. Jag tappade glasögonen rätt ner i hålet i golvet medan jag stod där och lät mitt vatten, och hade bara att plocka upp dem igen. Efter att ha släppt in Willence tager hon sig ett bad, och Willence hjälper henne att onanera lite.

Snart är köket fullt av nattvardsgäster, och en snorfull Gert bjuder alla att tillbringa natten i hennes Kråkslott (vars exteriör består av en svartvit teckning, snacka om lågbudget - detta är no budget...). Chandler, arvtagare till en korsettfabrik sedan hans hustru bränts levande då hennes korsett tog fyr, tar in ensam på ett rum och plockar fram vad som liknar en bröstmjölkningsmaskin. På den applicerar han en avlång plastcylinder som han placerar över penis, och så startar han maskinen. En väldigt effektiv avrunkningsmaskin ska det visa sig, och medan detta pågår gurglar Gert vällustigt från ett hemligt utrymme där hon smygtittar på Chandler. Samtidigt stoppar hon upp en skalad gurka i en väl vald hålighet och börjar köra med den. Till tonerna av käck stumfilmspianomusik följer vi härnäst Bond (eller var det Toydy?), medan han våldför sig på en uppblåsbar Barbara samtidigt som han trycker upp en dildo i anus. Och Gert, hon jobbar på med gurkan. Efter en del sex som min blyghet förbjuder mig att här i ord beskriva följer en stunds skitsnack i köket, där alla samlats. Fru Cassidy bjuds Gerts gurka att äta, och Gert berättar i en tillbakablick hur hennes man, som hon numera förvarar likt pickles i glasburkar i källaren, dog då han blev attackerad av en svärm gräshoppor som högg (!) efter honom, stackar'n (spelad av Mark Ellinger, som kom med idén till Thundercrack! tillsammans med Curt McDowell). Chandler spelas av Phillip Heffernan, regissören till Marion Eatons första sexfilm, Sip the wine, från året innan, alltså 1974.

Så anländer cirkusarbetaren Bing (en hyperventilerande George Kuchar), vars lastbil tydligen rymde alla cirkusdjuren (alla tre), men nu rymde alla cirkusdjuren (alla tre), och det är dem som vi ska tro på smyger utanför Kråkslottet. Glöm det tandlösa (eller var det nagellösa?) lejonet Simson, glöm elefanten, men akta er för den kåta gorillan Medusa som fått smak på människokött - och då menar jag inte att äta! Bing berättar den tragiska historien om hur han lurades av sina arbetskamrater vid cirkusen att tillbringa natten med en något luden hora de skaffat åt honom. Först dan därpå inser han att det var den nyrakade gorillan Medusa han kopulerat med natten innan. "Jag tyckte väl hon luktade konstigt", konstaterar Bing lakoniskt, innan han erkänner att han är olyckligt kär i apan. Efter denna tragiska historia följer en stunds sodomi mellan två män medan Chandler tittar på, röker pipa och berättar en historia om sin erigerade penis, sin fru och en undulat som jag inte tänker dra här.

Filmen inkluderar även baconfett (fråga inte...), en 30-centimeters dildo, prisbelönta hönorna Blue och Pinky, en inlåst son med elefantiasis i scrotum och en man i gorilladräkt. Curt McDowells välmatade syster Melinda medverkar här som Sash, och hon gjorde några filmer till med brorsan och Mark Ellinger. Emellanåt jobbade Curt som vaktmästare på den bögsexbiograf i San Franciso där hans filmer brukade ha premiär. Han dog i AIDS 1987, och efterlämnade blott fyra kopior på Thundercrack!,  varav de två i USA aldrig lämnar landet, medan den i London uppges vara utsliten. Tydligen rumsterar det fjärde exemplaret i Köpenhamn, och det skulle då vara detta som nu  hamnat på denna DVD. Hamburgar-John Thomas medverkar i en liten roll som c&w-sångaren Simon, make till Willence. Samma år som Thundercrack! gjordes (1975), gjordes även Lunch, den enda av McDowells filmer som gått på bio i Sverige (under namnet Oh så skönt - sa flickan) och där bland andra Mark Ellinger medverkade. McDowells sista långfilm blev Taboo: The single and the LP från 1980, med flera av "skådespelarna" från Thundercrack! (inklusive Marion Eaton, som filmar än idag). 1985 kom Sparkle's Tavern, en film med ett "positivt sexbudskap" mitt i värsta AIDS-skräckåren, men den spelades in redan 1976.

Enligt uppgift fyllde Eaton 43 på sista inspelningsdagen (då hon var pårökt och hög som en julgran), men hon lär vara född 1932 så fan tro't (filmen gjordes 1975 för $9.000 i direkta kostnader, plus $40.000 i övriga kostnader). De medverkande - majoriteten amatörer som skingrades för vinden efter inspelningen - erhöll $50 per dag, vilket var hyfsade pengar 1975. Filmen varar i 120+ minuter, att jämföra med de ursprungliga 158 minuter som de facto existerar, men som nog aldrig såg dagens ljus annat än på piratvideokassetter (och då krympt med sedvanliga 4% till ~2½ timme). Många av dessa två timmar består av långa drapor och oändliga monologer av Eaton, levererade med ett evigt, påklistrat smajl - och med en hel del nerv då hon tog sina sexfilmer på fullaste allvar. Så även avslutningensfrasen:

- Människor kommer och går, men gurkor består!

Texterna har jämförts med nånting av Tennessee Williams, vilket är som att jämföra Strindberg med Kalle Sändare. Filmen är en sån där film som det egentligen är roligare att läsa om än att se, men OK. För humorn, för intentionerna - vilka de nu var - och för historien om hur Bing var på väg till de handikappade barnen vid S:t Barnaby-skolan, där en struts blev påkörd av en rullstol (nåt som den svenske översättaren missat) får den VVV (3xV) i betyg.

Som bonus erhålls en kort undervisningsfilm, Passage, om män som passerar ingången till bögbiografen US Video i Stockholm. Den har gjorts av Njuta Films egna Nicolas Debot och Carl Michael Edenborg.