Thunderbirds var en av fjorårets stora floppar. Den sjönk som en dodo i vatten, och drog bara in runt 120 miljoner kronor i USA och Storbritannien tillsammans, att jämföra med en kostnad på c:a 400 miljoner kronor. Nä, detta var verkligen inte en titel som levde upp till filmbolaget Working Titles namn.

Filmen går ut på att gangstern The Hood (Ben Kingsley) attackerar Thunderbirds International Rescue, och yngste sonen Alan, som bönat och bett om att få vara med i Thunderbirds men som hänvisats till skolbänken av pappa Jeff (Bill Paxton), nu är Thunderbirds enda chans. Tillsammans med Fermat (döpt efter en gammal matematiker) och Tintin (nä, inte han...) blir det nu gammaldags matinéäventyr och storskalig action, fylld med klichéartade repliker och pinsamma dialoger. Producenterna har helt missuppfattat vad som var bra med den gamla dockserien från 1960-talet, som även blev till två långfilmer, Thunderbirds are GO och Thunderbird 6, nämligen det kitschiga tilltalet som alla retrosugna fans, gamla som unga, lockades av. När serien kom var den säkert höjden av tekniskt underverk, medan den idag mest känns som en sorts rymdens Bröderna Cartwright, med fullt nostalgivärde och chans till folkparksturné, om de nu inte hade varit dockor. Kul är den i alla fall.

Som bortblåst är däremot allt som gjorde serien till vad den var, och i stället har vi fått ett amerikanskt surrogat, en film som lika gärna kunde ha varit Spy Kids 4. Och det var väl aldrig meningen? Nä, denna film är det väldigt lätt att avstå. Gå och köp de två gamla originalfilmerna i stället. Det enda positiva med Thunderbirds, årgång 2004, är gudomligt söta gräbban Vanessa Anne Hudgens i rollen som Tintin. Men hon är bara 15 år här, så det vågar jag inte säga högt. Men vänta bara, med lite flyt har vi en ny Keira Knightley här.