IMPORTFILM

En fet Mercedes svänger upp utanför en internatskola nånstans i Schweiz, och ut kliver den eleganta damen Therese. Hon tilltalar någon i personalen och säger att "Jag var i grannskapet, kan jag få komma in och titta?". Som om det var en händelse att denna eleganta kvinna, spelad av vår egna Essy Persson som var så härlig att skåda i sin debutfilm, den internationella succén Jag – en kvinna som Mac Ahlberg regisserade 1965, och som denna films regissör, Radley Metzger, blev rik på att importera till och distribuera i USA (läs mer om denna här).

Therese hade nämligen här, på Collège du Lys, en lesbisk kärleksaffär med Isabelle (Anna Gaël, ungerskan som är jämnårig med Essy, och som just Mac Ahlberg senare skulle ha med i sin Nana/Tag mej - älska mej, mot bland andra Keve Hjelm, och som senare medverkade i Jean Rollins Demoniacs), den undersköna blondinen, på den tiden dessa bägge själva gick här. Therese blickar tillbaka på sin tonårstid, där hon blev svartsjuk på sin mors nye man. Hon mer eller mindre slängs ut ur hemmet och hamnar på internatskolan, där överåriga tjejer försöker se ut som tonårsflickor med hjälp av Lolitaflätor (såna de har i porrfilmer för att se yngre ut). Therese och Isabell delar rum, och när Isabell läser poesi för Therese, börjar denna pilla på Isabelle, utan protester från denna. Mycket mer händer inte denna gång.

Therese dejtar kåtbocken Pierre, men var gång de ska kyssas tar det emot utan att hon kan förstå varför. "Det här ser ut som en bra plats", säger Pierre, då hans närmanden än en gång blivit avvisade. Det är skollov, och alla flickorna, utom Therese, har åkt hem till sina respektive familjer. Pierre drar med sig Therese till en skogsdunge, och de lägger sig i en lövhög där han genast bonkar på henne. Det är svårt att säga om Therese njuter eller plågas, lite av varje kanske. När skollovet är över och de andra flickorna återvänder, kastar sig Isabell och Therese i varandras armar, och de börjar hångla på golvet i skolans kapell. Nu råder det ingen tvekan längre, flickorna vet att det inte är pojkar – eller män – de vill ha, utan varandra. Lyckan blir dock kortvarig, då Isabelles föräldrar upptäcker deras affär och prompt tar sin Isabell ur skolan.

Thérèse et Isabelle hette förlagan till denna, Radley Metzgers mest aktade film, och skrevs av fransyskan Violette Leduc (f. 1907) 1954, men refuserades direkt vilket föranledde henne att kontemplera självmord. Påhejad av bland andra Jean Genet och Simone de Beauvoir blev den så småningom ändå utgiven, om än inte i sin helhelt. Inte förrän härom året blev den publicerad ostympad. Leduc var själv en "oäkting" (född utom äktenskapet), och skrev även en självbiografisk roman om detta, Le batard (Oäktingen). Therese and Isabelle är en mycket vacker film, snyggt fotograferad i svartvitt av Hans Jura, som skulle komma att plåta totalt fem filmer för Metzger, och en del av dessa kan du läsa om här.