Herman Umgar är en enstöring med klumpfot, en tyskättling som lever på att sälja daggmask som han själv odlar i hemmet. På lediga stunder underhåller han sig med att konversera med maskarna. Hans farsa var en gång affärspartner till nuvarande borgmästarens farsa, men denne blåste Umgars farsa och nu är alltså sonen stadens starke man, och han tycks äga det mesta.

Mycket vill ha mer, och borgmästaren är nu ute efter Umgars sista stycke mark, så han kan anlägga en ful hotellanläggning på hans mark. Umgar själv bedriver redan hotellverksamhet i sin fallfärdiga kåk, och dessutom sköter han den därtill hörande restaurangen, där han har ett flertal maskrätter på menyn. En restauranggäst serveras pasta à la mask, och raskt förvandlas hon till hälften mask, till hälften kvinna. Som en sjöjungfru, ungefär, fast med spolformad underkropp så som det anstår en daggmask.

På natten kommer så tre manliga maskmänniskor och hemsöker vår vän Umgar, och kräver att han ordnar masktjejer åt dem. Tydligen är de före detta yrkesfiskare som lidit skeppsbrott, förvandlats till maskmänniskor och nu känner sig ensamma. Den gode Umgar lovar på stående klumpfot att efterleva deras krav, och utlovar maskbrudar inom några dagar. Dan efter serverar Umgar två trevliga tjejer korv med bröd, senap och mask, och tjejerna låter sig väl smaka. Så anländer borgmästaren och hans anhang i full KKK-liknande regalia och tuttar eld på stackars Umgars hus, alltmedan en miljögrupp protesterar på kommunalkontoret över deras planer på att dränera dammen och bygga andelslägenheter och en semesteranläggning.

Umgar hittar till sist kontraktet som bevisar att han äger marken han bor på, men affärsmännen stjäl det ifrån honom. Hans hämnd blir…om inte ljuv, så åtminstone rolig. Han planterar daggmask i folks mat över hela stan, och nu inleds ett frosseri utan motstycke i filmhistorien. Folks hamburgare, snus och glass vitaminberikas med Umgars vänner maskarna, och vi får se trevliga närbilder på när livs levande daggmaskar slinker ner i truten på folk, och det är nära att man klöks. Divines hundskitätande i Pink flamingos något år tidigare är en munsbit jämfört med detta slaskande och smackande. Slutligen återvänder de tre maskgubbarna från sjön och tvångsmatar Umgar med mask, varpå han också förvandlas till maskmänniska.

Denna trevliga historia skrev Herb Robins tillsammans med sin flickvän, Nancy Kapner, och han regisserade själv, samt spelade huvudrollen. Detta var hans första (av två) filmer som han själv regisserade, däremot medverkade han i flera andras filmer. Han debuterade med roller i ett par filmer av Ray Dennis Steckler på 60-talet, för att sedan gå vidare hos en annan, ökänd, lågbudgetfilmmakare, Ted V. Mikels, som har en liten cameo i denna film där han bryter arm med en kvinna. Läs gärna mer om Herb och de filmer han medverkade i min krönika här.