När man tänker på en typisk David Lynch film tänker sig dem flesta en resa genom en bisarr värld med ännu bisarrare karaktärer. Nu har han gjort en film där bolaget Walt Disney står för produktionen. Är det då en snällare Lynch vi får se? Ja det är det, men trogna fans kan känna sig trygga och stolta för Lynch har gjort ännu en bra film.

Richard Farnsworth spelar den 73-årige Alvin Straight som bor i en liten stad i USA med sin dotter Rose (Sissy Spacek). En dag får han veta att hans bror som bor flera mil därifrån råkat ut för en hjärnblödning. Han och hans bror Lyle har inte pratat med varandra sen ett bråk när de var unga och Alvin bestämmer sig för att besöka sin bror, men får inte köra bil på grund av sin syn. Han kan lika gärna ta bussen, men känner på något sätt att han måste genomföra resan själv. Han tar sin gamla gräsklippare och åker på den helt enkelt. Färden blir långsam tvärs genom Amerika där bilar och cyklister ständigt svischar förbi. Han träffar även på olika människor på sin resa.

Filmen har ett långsamt tempo men den blir aldrig tråkig. Att det är annorlunda från vad Lynch tidigare gjort är ett positivt tecken från honom. Att han kan göra en mer "normal" film för den breda publiken även om vi får smak av vissa Lynch-karaktärer. T ex kvinnan som kör på ett rådjur och blir hysterisk eftersom det är det 14:e rådjuret den veckan hon krockat med och på samma väg dessutom.

Filmen är också väldigt vacker att se på. Många flygbilder över olika landskap och finstämd musik av (vem annars?) Angelo Badalamenti. Filmen är inte sorglig men väldigt rörande om en gammal mans kamp mot det omöjliga. Utmärkt bra skådespelarprestationer från Farnsworth och framför allt Sissy Spacek. Vore inte omöjligt om nån av dem får en Oscarsnominering. En liten film med ett stort budskap och gjort med hjärta.