I en timme och fyrtiofem minuter misshandlas, torteras, slåss och skjuts folk till döds i The prodigy. Så mycket mer händer egentligen inte. Man blir snabbt uttråkad. Den lilla handling som finns är som följer: Truman Fisher jobbar som revolverman för en gangsterboss. En kokainaffär spårar ur och folk i en lägenhet skjuter på varandra i säkert femton, tjugo minuter. En mystisk klädd lönnmördare i glasögon han kan se i mörker med dyker upp på platsen. Han slår ihjäl en kvinna som snortar koks på muggen och när alla andra i lägenheten är döda hamnar Truman i slagsmål med lönnmördaren som kallar sig Claude Rains, efter skådespelaren som var osynlig i filmen Den osynliga mannen från 1933. Fajten slutar med att Truman tror sig ha dränkt Rains i samma badkar som lönnmördarens kvinnliga offer avslutade sina dagar i, men så lätt går det ju inte. Därefter passerar nämligen en månad då Truman slickar såren och sedan rövas gangsterbossens kusin bort, som Truman jobbar för. Kusinen torteras i en källare och gangsterbossen skickar ut Truman och sina andra hantlangare för att hitta och likvidera Rains. Fler personer i Trumans omgivning mördas under jakten på Rains och när denne till slut spåras upp slutar det hela i filmens sista blodbad.

Handlingen är således simpel, skådisarna är halvdana och man måste ha lagt ner halva budgeten på teaterblod, för den varan är det gott om. The prodigy är helt enkelt en amerikansk b-film, en sådan slaskrulle som inte skiljer sig märkbart från tusentals andra, en film som inte säger eller berättar något av värde och som inte ens lyckas bli spännande trots sin tämligen långa speltid. Hantverket är varken bra eller dåligt, men definitivt inte nyskapande och inte får man någon vidare medkänsla för karaktärerna heller, även om Holt Boggs som spelar Truman försöker. Denne Boggs är för övrigt, tillsammans med en herre vid namn Matt Beckham (som spelar Trumans kompis och kollega), de som skrivit manus till filmen. Ett jobb de säkert utförde i en handvändning. Däremot är ljudeffekterna, skottskadorna, skärsåren och de bitarna riktigt realistiska, så det har man lyckats bra med. Men samtidigt: vad hjälper det när helheten är undermålig?

The prodigy är helt enkelt simpel våldsunderhållning utan vare sig tanke eller originalitet. Filmen är inte så dålig att man stänger av den innan man sett den klar, men samtidigt är den knappast ett verk man vill återse heller, och innan den slutar har i alla fall jag tröttnat på det enformiga dödandet. Orealistiska inslag som att lönnmördaren lyckats placera en webkamera över huvudet till Trumans kvinnliga vän Ash (Diana Lee Inosanto) som lever i en närmast inbrottssäker lägenhet, hjälper knappast till att upprätthålla mitt intresse för filmen och att inga poliser syns till någonstans, trots att det sker massmord med k-pistar i lägenheter och våldsamma sammandrabbningar utomhus, mitt i en storstad och mitt på dagen, gör knappast att jag imponeras mer av det här spektaklet. Likaså är det ju märkligt att filmens antihjälte lyckas undkomma alla kulsprutesalvor och ensam döda varenda fiende, endast beväpnad med en pistol eller två, men är det hjärndöd action så är det och sådana saker får man köpa. The prodigy är visserligen en lågbudgetrulle, men jag har sett både bättre, roligare och mer intressanta sådana än den här. Krutet borde ha lagts på en bra story istället för på sadism och evighetslånga pang-pang-scener, men så är inte fallet och därmed tvingas jag dissa det här skräpet.