Det ska tydigen vara en trollkarl i år också. Dock är huvudpersonerna i varken Illusionisten (recension inom några dagar) eller The prestige behäftade med vare sig långa, vita skägg eller dumstrut på skulten. I stället talar vi här om hårt arbetande magiker, estradörer, illusionister, performers, underhållare...you name it! Bägge utspelar sig sisådär 100 år bakåt i tiden, en tid då "vanligt folk" inte kände till fenomen som elektromagnetism eller vad som händer när man blandar ihop ovanliga kemikalier till diverse dekokter. Precis som idag kallade man allt som man inte begrep sig på för "övernaturligt", i stället för "ännu ej vetenskapligt belagt".

Hyllad mest överallt är kanske The prestige den bästa av dem bägge. I denna av Christopher Nolan (Memento, Insomnia, Batman begins) regisserade (med manushjälp av brorsan Jonathan, vars kortnovell Memento mori - Kom ihåg att du ska dö - var brodern Christophers förlaga till just filmen Memento) tvåtimmars matine följer vi ett resande magikersällskap där man en mindre vacker dag tar ett trick med en kvinna inlåst i en vattentank ett steg längre än brukligt. Ett steg för långt ska det visa sig. Julia (Piper Perabo), hustru till den ena i gruppen, Rupert Angier (en superb Hugh Jackman), avlider on stage, och kollegan Alfred Borden (en något manierad Christian Bale) - släkt med Lizzie? - får skulden. Gruppen splittras och en ny kvinna, Olivia, spelad av en nedtonad Scarlett Johansson, träder in på scenen. Bokstavligen. Men skenet frän scenbelysningen bedrar. Av detta byggs en story upp av intriger, svartsjuka och besatthet, en fabel dekorerad med diverse förvecklingar och förväxlingar, av vilka flertalet faktiskt är både lite för otroliga och alldeles för genomskinliga.

Filmen blir däremot aldrig ointressant eller oinspirerad, tvärtom. Men betyget sänks till en trea, om än en hedersam sådan. En oigenkännlig David Bowie i en biroll som uppfinnare bör också nämnas, liksom alltid pålitlige Michael Caine, 73. Och - varför inte? - den skandinaviska filmen Magnetisörens femte vinter (1999), som går lite i samma stil.