På en herrgård på ön Jersey bor en mor ensam med sina två barn. Det hela utspelar sig strax efter 2:a världskrigets slut och man väntar på att fadern ska komma hem från kriget. En man och en kvinna samt en yngre flicka kommer till huset för att söka jobb. Och eftersom modern är alldeles ensam hemma med dessutom två sjuka barn så tvekar hon inte länga att erbjuda dem anställning.

Mamman som spelas av Nicole Kidman går igenom de regler som måste följas. Barnen har en obotlig sjukdom och kan inte vistas i dagsljus. Det kan ta sån skada på dem att de kan dö. Gardinerna måste alltid vara ihopdragna under dagen och ingen dörr får vara olåst. Ska man gå igenom ett rum måste man låsa dörren bakom sig innan man öppnar nästa.

Mystiska saker börjar sedan att hända. Dottern i familjen börjar berätta om att hon sett främmande människor i huset, vilket tas som fantasier av mamman. Men när hon själv börjar höra mystiska ljud från övervåningen och insett att det inte är tjänstefolket eller barnen som gör dessa ljud börjar hon inse att något är på gång.

Det är sällan man ser en riktigt läskig skräckfilm. Den spanska regissören Alejendro Amenábar har förstått att det handlar om att få en trovärdig och krypande stämning. Delvis är detta riktigt läskigt, så pass att man önskar att det fanns någon att gömma sig bakom. Man hoppar till några gånger och dessutom så finns ett krypande obehag närvarande som inte släpper en i första taget. Man får hjärtklappning bara av att tänka på det.

Inte nog med att filmen lyckas skrämma oss. Här finns också en väldigt smart handling. Hela tiden vänder man på historien och nya frågor ställs. Sen så knyts det hela ihop finurligt mot slutet. Så det blir en ”aha, det var så han menade med det”-känsla.

Historien har jämförts med Sjätte sinnet och visst finns det likheter. The Others är dock mycket bättre. Filmen är framför allt smartare och trovärdigare. När många frågor förblev obesvarade i Sjätte sinnet så får vi svar på alla frågor här. Det känns mer genomtänkt. Dessutom lyckas regissören här göra hela filmen obehaglig och inte bara stundtals som i Shyamalans succéfilm. Har nog mycket att göra med att filmen bara utspelar sig i det här huset med nästan ett ständigt mörker eller tjock dimma utanför. Där finns lite referenser till isoleringen i The Shining och andra hemsökta hus-filmer.

Nicole Kidman är också en av orsakerna till att det är så bra. En skådespelare jag har haft svårt för tidigare men som på senare år blivit bättre, och här är hon riktigt bra. De två ungarna som spelar hennes barn är också riktigt bra. Bara deras attityd mot modern och tjänstefolket ger en krypande känsla av att något är fel.

Det här är än så länge en av de bästa filmerna i år och man ser fram emot en andra titt. Då kommer nog den här starka 4:an ta steget upp mot full pott.