Någon som minns Linda Fiorentino? Denna aktris som slog igenom med buller och bång i En kvinnas list 1994, med en skådespelarprestation som fick kritikerna att jubla och som hade varit given bland Oscarnomineringarna under det följande året - om inte det hade varit så att filmen först visades på amerikansk TV, vilket gjorde att hon diskvalificerades. Samma sak gäller The life and death of Peter Sellers med tanke på de hyllningar filmen fått. Till skillnad från Fiorentino behöver de inblandade inte känna sig försummade eller oroliga för sina karriärer i framtiden, då flertalet kammat hem nomineringar och rentav statyetter förr.

Precis som titeln avslöjar, så handlar det om Peter Sellers liv och leverne - man behandlar delar av barndomen, men fokuserar främst från och med genombrottet fram till Sellers död. En period då han skulle komma att varva filmhistoriska ögonblick som kommissarie Clouseau, sin kvartett av karaktärer i Dr. Strangelove och myntandet av uttrycket "Birdie num num" med ett privatliv som involverade giftermål och skilsmässor (bland annat med den svenska bondbruden Britt Ekland), försummandet av sina barn och en märklig relation med sin mor; allt baserat på Roger Lewis bok med samma namn.

Regissören Hopkins har gått en lång väg från sina tidigare alster som Lost in space, Predator 2, Blown away och liknande filmer som innehöll ögongodis, men inte mycket mer. När han i lågbudgetthrillern Under suspicion fick arbeta med ett intressant manus, så kändes det som om han möjligtvis varit något underskattad, något som späddes på i och med att han gjorde ett antal avsnitt av TV-serien 24 (bland annat den fenomenala piloten) och här kommer verkligen hans styrkebevis. Skådespelarna är helt outstanding, Theron är förvillande lik Britt Ekland, Watson är som vanligt mästerlig som försmådd kvinna i rollen som Sellers första hustru Anne, och drösvis med skickliga aktörer dyker upp i mer eller mindre små roller. Och i navet har vi den eminente Geoffrey Rush som gör ett porträtt som faktiskt klår allt han gjort tidigare (vilket inte säger lite). Rush måste inte bara gestalta Sellers, utan också hans filmkaraktärer och dessutom tolkningar av omgivningen, bland annat i en fantabulös scen då den döende modern skildras.

Hopkins berättar om en fascinerande person, men detta är ingen rak biografi som till exempel Ray var, utan tack vare ett briljant manus är det minst lika mycket en skildring av Sellers som person som av hans bedrifter. Folk kan kliva ut ur en scen man nyss sett och berätta om omständigheterna och så har man ju genidraget att i underbara scenlösningar låta Rush som Sellers tolka sina nära och kära - något som gestaltar Sellers psykiska (psykotiska?) tillstånd ypperligt. Hade någon distributör nappat på denna film och låtit den visas på bio i USA, så hade man garanterat kammat hem ett antal Oscars då biografier brukar falla akademien i smaken - av de fem nominerade filmerna i år var hela tre (The Aviator, Finding Neverland och Ray) just denna typ av film - och The life and death of Peter Sellers är tveklöst den mest intressanta av dessa.