En Londonbank rånas år 1899 av en tysktalande liga. En tysk zeppelinarfabrik i Berlin sprängs i luften. Anklagelserna haglar, och Europa står på randen till ett allomfattande storkrig. En regeringsrepresentant söker upp äventyraren Allan Quatermain (Sean Connery) på en klubb i Nairobi, Kenya, där han huserat sen sonen olyckligt dog Imperiets tjänst. Klubben attackeras av folk liknande dem som utförde de två dåden i inledningen, och trupperna anförs av terroristen Fantomen. Attacken avvärjs, men under en diskussion utanför klubblokalen sprängs densamma i luften, och man anar internationell terrorism och paralleller till ambassadsprängningarna i Nairobi och Dar es Salaam, Tanzania, 1998.

I London samlas nu en grupp mycket speciella herrar (och en dam) som ska samarbeta mot den nya fara som Fantomen (jfr Schakalen…) utgör; The League of Extraordinary Gentlemen (LXG), bestående av Kapten Nemo, Osynlige mannen (Rodney Skinner), Wilhelmina Harker (änka efter vampyrjägaren Jonathan Harker), Dorian Gray (den evigt unge, efter Oscar Wildes roman), Dr. Henry Jekyll (som ibland förvandlas till den Hulkliknande Mr. Hyde) och nämnde Quatermain (från Haggards Kung Salomos gruvor), samt utbölingen Tom Sawyer, äppelkäck äventyrare och amerikan, här utan sin vän Huckleberry Finn. De attackeras åter av Fantomen och hans trenchcoatmaffia, alla utrustade med skyddande pansar, nånting okänt vid den här tiden. Dessutom har de automatvapen, lika okänt det. Tills nu, för nu blir herrarna (och damen) varse, minst sagt, kraften och potentialen i ett maskingevär. Striden slutar väl oavgjort ungefär, och Fantomen flyr.

Världens ledare ska mötas i Venedig, och tydligen har Fantomen stulit ritningarna över Venedigs kanaler och fundament, och gissningen att han tänker spränga den sjunkande staden i luften visar sig korrekt, då bomberna briserar just som LXG anländer. För att, om möjligt, rädda staden innan den helt sprängts i bitar av kedjebomberna, måste någon ta sig in till en ännu orörd byggnad i centrum och markera medelst lysraket vart Kapten Nemo ska skicka sin missil, vilken kommer att avskjutas från hans hypersnabba, enorma ubåt, Nautilius. Det blir en våghalsig tur på stan, rena gatloppet, innan Tom Sawyer et consortes lyckas med bedriften att stoppa explosionerna. Att de samtidigt lyckas rasera stora delar av stadens centrum, till exempel Markusplatsen, spelar tydligen ingen roll…vad värre är, är att Dorian Gray misstänker Skinner för förräderi. Denne flyr därför till Mongoliet, men fråga mig inte varför, för vid den här tidpunkten hade jag tappat det mesta av intresset för handlingen och karaktärerna. I alla fall så finns det där ute på stäppen en gigantisk fabrik för masstillverkning av enorma arméer av robotsoldater som ska hjälpa Fantomen ta över världen.

The League bygger på den tecknade serien The League of Extraordinary Gentlemen (en titel som givetvis anspelar på den klassiska, engelska komedin The league of gentlemen/Gentlemannaligan från 1959, om före detta officerare som omskolar sig till bankrånare) av Alan Moore och Kevin O'Neill. Jag läser sällan eller aldrig tecknade serier nu för tiden, helt enkelt för att tiden inte räcker till. Så nu är det snart 20 år sen jag läste Moores Watchmen som kom i tolv nummer, en suverän serie som jag bara minns fragmentariskt, men LXG påminner mig om denna - i alla fall det jag minns.

Tyvärr håller inte denna äventyrsfilm måttet mer än kanske första halvtimmen, då man fascineras av vilka olika, litterära figurer man pusslar ihop, och en story håller på att sys ihop. Men sen är det bara en massa farande hit och dit, genom dataanimerade miljöer som ser likadana ut överallt, och det ena rallarslagsmålet efter det andra drar ner på tempot, snarare än skruvar upp det. Replikerna uttalas så där högtidligt som man bara kan i en tecknad superhjälteserie - men det funkar givetvis inte på vita duken! Och alltsammans ackompanjeras dessutom av Trevor Nunns alltid så pampiga - för att inte säga pompösa - domedagsmusik. Mest påminner The League om Alex Proyas Dark city, som dock segrar på KO. Ingen skugga över regissören Stephen Norrington (Death machine, Blade), han gjorde vad kan kunde med sitt material, och jag har stora förhoppningar på honom och hans kommande thriller Tick-tock, med Jennifer Lopez som FBI-agent i samarbete med en man som misstänks för en serie bombdåd i L.A., men som själv ingenting minns. Men frågan är om denna film ens blir av. Och förhoppningsvis blir det bättre med nästa film på en Alan Mooreserie, Constantine, som just nu filmas i USA.

Jag säger som jag brukar säga om megalomaner med drömmar om världsherravälde – låt dem ta hela, jävla världen! Det blir ändå för mycket för dem att städa…