Författaren Paul Auster, med böcker som New York-trilogin, Månpalatset, Hungerns konst och många andra titlar på sitt samvete, har regisserat The inner life of Martin Frost och dessförinnan Smoke.  Och som Auster själv är Martin Frost (David Thewlis) just författare. När vi kommer in i handlingen har Frost nyligen blivit klar med en roman som han kämpat med i tre år, han har lämnar hemstaden New York och lånat ett hus på landet dit han åkt för att rehabilitera sig under ett par veckor i ensamhet. Den kreativa ådran gör sig snart påmind, Frost hittar en gammal skrivmaskin och påbörjar en ny novell. Plötsligt en morgon när han vaknar i sängen finner han en kvinna (Iréne Jacob) bredvid sig. Efter det inte helt lyckade första mötet lär paret så småningom känna varandra och snart älskar de. Frost blir kär, han upptäcker att kvinnan inte hamnat i huset av de skäl hon först nämnt, men förlåter utan vidare förklaringar från hennes sida. Hon i sin tur uppmanar Frost att skriva vidare på sin novell medan hon pluggar filosofi, men när novellen är klar dör hon och han eldar upp verket, sida för sida, i den öppna spisen. Därmed återkommer kvinnan till livet och Frost inser att det finns ett samband mellan hennes närvaro och hans skrivande.

The inner life of Martin Frost bygger på en rätt kufisk men kul idé där det blir svårt att skilja på verklighet och fantasi. Det är en stillsam film, mycket litterärt utformad och frågorna är straxt fler än svaren. Är kvinnan ett uttryck för Frosts fantasi? Existerar hon eller är hon något han drömmer om? Är hon kanske novellen han skriver eller inspirationen till den? Och vilka är det som placerat henne i Frosts liv och som eventuellt kommer att ta henne ifrån honom igen?

Lite senare i handlingen dyker en ny kuf upp. Han är i motsats till framgångsrike Frost en misslyckad författare som livnär sig som rörmokare, klär upp sig i antingen kostym eller svarta cowboykläder och skriver noveller om minst sagt märkliga företeelser. En dag lämnar rörmokaren, spelad av Michael Imperioli, en artonårig tjej hos Frost och hon i sin tur är också en av dessa eventuella fantasifoster som rör sig i författarens huvud. Det är dessutom inte helt omöjligt att även Imperiolis rollfigur är en fantasi.

Och det är det jag gillar med den här filmen: man vet inte vem som är vad eller varför, man vet inte om alltihop är en dröm eller verklighet, om alltihop är handlingen i Frosts novell eller om verkligheten blivit till historien han skriver. Kanske är Frost bara så utbränd när han kommer till landet att han hallucinerar och att det är hans hallucinationer vi får ta del av? Oavsett vilket är The inner life of Martin Frost en fascinerande och intressant berättelse, även om det kunde ha gjorts ännu mer av den. Jag gillar filmer som denna, där man får fundera och leta ledtrådar själv och där ingenting framstår som riktigt självklart eller serverat. Filmen är inte fullt lika flummig och rubbad som David Lynchs mästerliga TV:serie Twin Peaks, men det övernaturliga anslaget har Austin och Lynch gemensamt.