Vad har hänt med Hollywood? Här släpper man ifrån sig den ena filmen efter den andra som bryter tvåtimmarsvallen med råge. Sedan tidigare har vi tvingats acceptera att Hollywoods superhjältar måste skramla med alla specialeffekter i minst två timmar för att klara av sina uppdrag, men nu tar även en konventionell komedi som The holiday 140 minuter på sig för att gå i mål. Visserligen bjuder regissören och manusförfattaren Nancy Meyers oss på två kärlekshistorier till priset av en, men ingen av dem är tillräckligt roande för att motivera den långa tiden.

Amanda Wood (Cameron Diaz) bor i en vräkig villa med swimmingpool i Los Angeles. Hon är en riktig arbetsnarkoman och driver framgångsrikt ett företag som gör trailers till de stora filmbolagen. Dessvärre är hennes kärleksliv inte lika framgångsrikt och när hon upptäcker att pojkvännen Ethan (Edward Burns) är otrogen dumpar hon honom. Samtidigt på den engelska landsbygden sitter tidningskrönikören Iris Simpkins (Kate Winslett) med krossat hjärta. Hennes kärlek till tidningskollegan Jasper (Rufus Sewell) har återigen lämnats obesvarad. De båda kvinnorna får kontakt med varandra via internet och bestämmer sig för att byta bostad under julhelgen för att komma ifrån sina kärleksproblem. Amanda åker således ut till den kylslagna engelska landsbygden, medan Iris flyger till solen i Kalifornien. Det dröjer emellertid inte länge förrän Iris snygge bror Graham (Jude Law) knackar på dörren hos Amanda och får henne att falla som en fura. Under tiden lär Iris känna filmkompositören Miles (Jack Black) och även här börjar känslorna spira.

Det gurglande skrattet och energin har alltid varit Cameron Diaz kännetecken. Vi har tidigare charmats av henne i liknande roller och numera tillhör hon Hollywoods populäraste komedienner. Nancy Meyers har skrivit Amanda Woods roll direkt för henne, men är tyvärr inte intresserad av att ta fram några nya sidor hos den vältränade blondinen. Hon är mer intresserad av att matcha fram Cameron Diaz och Jude Law som ett vackert par i juletid och på den punkten lyckas hon. Det var länge sedan man såg ett mer förtjusande par på film, vilket gör det svårt att acceptera Amandas ständiga suckar om att allt är så komplicerat. Här reser hon iväg för att få lugn och ro i några dagar, träffar drömprinsen första kvällen och har sedan helmysigt resten av helgen. Kan det bli mer perfekt? Så var finns problemet som Amanda ojar sig över? Det hela skorrar rejält falskt om man betänker hur Amanda presenteras i början av filmen. Då är hon en målmedveten hårt arbetande tjej som varken har tid för sex eller tvekar att ge pojkvännen en smäll på käften när han är otrogen.

Dessutom kan Amanda inte gråta. Där skiljer hon sig ordentligt från Iris som går omkring med blöta kinder ända tills hon kommer till Los Angeles och träffar en man som förstår att uppskatta henne. Iris är Amandas raka motsats. I hennes fall måste relationen med Miles mogna så att kärleken kan växa fram, men det är riktigt fånigt att flyga in Jasper till LA för att Iris ska inse det självklara faktumet. The holiday bygger mycket på kontraster. Det är inte bara huvudpersonerna som är varandras motsatser utan även miljön. Nancy Meyers ställer det pittoreska engelska landskapet med strövande får bakom husknuten mot ett soligt prunkande Kalifornien där överdådiga lyxbyggen står på rad. Rätt snart inser man dock att de härliga miljöerna inte har någon annan funktion i filmen än att vara vackra bakgrunder till de båda berättelserna. Meningen är att alla ska finna någon att identifiera sig med i de båda historierna, men The Holiday är en alltför välkalkylerad och inställsam film för att kunna nå några större höjder.