Med en dåligt animerad kanin anges tonen direkt för The Hitcher. Det lilla djuret befinner sig i ett öde landskap och det enda som påminner oss om att civilisationen dragit fram här är en väg och bilvrak. Aningslös skuttar kaninen ut på vägen och förvandlas sekunden senare till en blodig fläck av en framrusande bil. Roligare än så blir inte The Hitcher, däremot mycket blodigare, om det nu piggar upp någon. Filmen är karakteristisk för den kreativa svacka som amerikansk film befinner sig i och som banat väg för smarta affärsmän som Michael Bay att ta över och dominera filmindustrin. Han har sina tentakler ute lite varstans och både regisserar och producerar. Ett av Michael Bays smarta affärsdrag är att blanda friskt mellan svindyra megaproduktioner och billigare produktioner. Hans produktionsbolag Platinum Dunes har funnit ett lönsamt koncept i att på nytt spela in gamla kultfilmer inom skräckgenren, så efter The Texas chainsaw massacre – motorsågsmassakern och The Amityville horror kommer nu The Hitcher som är en nyinspelning av 80-talsrysaren Liftaren. Originalet med Rutger Hauer som psykopatisk liftare är ingen märkvärdig film, men den lyckades bygga upp en mardrömsaktig stämning som man inte glömmer i första taget. Nyinspelningen däremot är riktigt usel och lämnar mig fullständigt likgiltig. Den skiljer sig inte särskilt mycket från originalet, men ändå känns filmerna som dag och natt och det beror i första hand på attityden hos filmskaparna. Medan originalet är en kärleksfullt gjord B-film av några som vill berätta en enkel historia som skrämmer skiten ur sin publik så är The Hitcher gjord av ett gäng girigbukar som bara vill nå en så stor publik som möjligt. Därför har berättelsen stöpts i en rymlig form och resulterat i en fullständigt själlös film.

Den ensamme bilföraren har bytts ut mot ett ungt kärlekspar vilket jag ser som rena hånet mot originalet eftersom det ingreppet berövar berättelsen i det närmaste alla möjligheter till andra dimensioner än den råa verkligheten. Trots allt är det stor skillnad mellan en förare som är ensam med sina tankar och ett ungt kärlekspar. Originalet var i mycket ensamhetens ångestfyllda resa genom Amerika och den lämnade över frågan om liftarens härkomst till åskådaren. Där fanns möjligheten att han var ett hjärnspöke, men den aspekten är nyinspelningen inte är intresserad av. I stället får vi en film om hur några turturduvor tar upp en liftare (Sean Bean) som snabbt visar sig en blodtörstig galning. Resten av filmen förvandlas till en blodig odyssé genom det öde landskapet. Grabben (Zachary Knighton) visar sig vara värsta mesen och i stället får tjejen (Sophia Bush) ta hand om den mordiske liftaren. Hennes förvandling från snäll flickvän till en vilt skjutande superbrud i minikjol är något i hästväg och jag gissar att hon ligger bra till när man funderar på en nyinspelning av Barb Wire.

The Hitcher handlar i första hand om att fånga MTV-publiken. För det ändamålet har Michael Bay anlitat Dave Myers som regissör. Han är en mycket erfaren videoregissör och har arbetat med de största artisterna på MTV. Någon stor filmberättare är han inte, men till tuff musik lyckas han teckna Sophia Bush mot New Mexicos klarblåa himmel och vita moln på ett sätt som framhäver hennes ungdomliga skönhet. Till det har han lagt vilda explosioner och den vanliga bilbaletten. Mer behövs i dagens läge inte för att skapa lite intelligensbefriad underhållning.