Alexandre Ajas remake av Wes Cravens The hills have eyes - eller Ögon i natten som den fick heta då svenskan fortfarande var gångbar - från 1977, kom ju häromåret. Ajas The hills have eyes följde i spåren den trend som jag tycker kan skönjas där nyinspelningar faktiskt blir lyckade (om vi ska hålla oss kvar i genren så är Dawn of the dead och Motorsågsmassakern lysande exempel på sådana). Remaken av The hills have eyes var såklart inget mästerverk i genren, men ändock en underhållande och välspelad film med karaktärer som det gick att bry sig om.

Originalfilmen The hills have eyes fick en uppföljare när det begav sig. Så när nu remaken kom häromåret var det kanske inte någon högoddsare att det skulle komma en uppföljare även denna vända. The hills have eyes 2 anno 2007 har dock inget med uppföljaren på originalfilmen att göra, istället har det kläckts en ny story.

I The hills have eyes 2, regisserad av Martin Weisz, ser vi inte röken av de få överlevande från ettan. Istället har ett gäng armésnubbar kastats in i handlingen med alibi att dessa blivit utskickade för att röja upp bland mutanterna ute i öknen. Coolt kan tyckas - mutantgenrens Aliens kanske? Marines vs. aliens - ähum, jag menar freaks. Vad kan inte en samling hormonstinna militärer med tunga puffror kontra en otippad fiende göra för en actionsnurra - vi har sett det förr i Rovdjuret och just nämnda Aliens. I The hills have eyes 2 händer dock ingenting annat än att filmen börjar för att 89 minuter senare sluta. Allt däremellan är något jag vill ha tillbaka. Stulen tid.

Ja, filmen är kass. Ja, vi får se onödiga scener där mutanter våldtar kvinnliga soldater. Nej, jag vet inte om det kommer ytterligare en uppföljare. Ja, Sverige vann mot USA ikväll!