Dr. David Marrow (Liam Neeson) annonserar i en tidning om behandling för sömnlöshet. För 900 dollar ska några utvalda få bo i ett avlägset slott, där de kommer att få behandling. De tre som nappar på detta erbjudande är Theo (Catherine Zeta-Jones), Luke (Owen Wilson) och Eleanor (Lili Taylor), som är filmens huvudperson. Slottet visar sig vara ett gammalt gigantiskt kråkslott, med hundratals ekande rum, kilometerlånga gångar, enorma dörrar, och trappor som aldrig tar slut. Syftet för Dr. Marrow är egentligen att studera rädsla hos dessa personer, men han säger givetvis inget om detta till "försökskaninerna". Det dröjer inte länge förrän det börjar hända mystiska saker, och de får nu istället försöka klara sig med livet i behåll från det onda huset.

"The Haunting" är en nyinspelning av filmen med samma namn från 1963. Den har jag inte sett, så jag kan alltså inte göra någon jämförelse mellan dem. Jag gillar "hemsökta hus"-filmer, och det var kul att se en sådan på bio, för alla andra sådana har man sett på TV eller video, t.ex. "Huset som Gud glömde", "Poltergeist", och "The Entity" (en av få skräckfilmer som verkligen har skrämt mig). I "hemsökta hus"-filmer kan man inte direkt peka på vad som orsakar allt som händer, och hur man ska få ett slut på det. I motsats till "teenslasher"-filmer, då sitter man nästan och hejar på mördaren, eftersom ungdomarna i filmen är så totalt urblåsta. Där är det ju "bara" att ta ihjäl mördaren för att få frid och fröjd (något som brukar vara nog så svårt).

Liam Neeson är en klippa att luta sig emot, i alla fall när det gäller dramafilmer. I en skräckfilm är han väl lite felplacerad. Han är inte dålig, men passar bättre i dramafilmer. Catherine Zeta-Jones är väl enbart med för att vi killar ska ha något att vila ögonen på. Visst, hon är snygg, men hon är ju inte direkt någon bra skådespelerska. Owen Wilson försöker vara rolig, men misslyckas med det. Den som är bra i filmen är Lili Taylor, men då har hon också den största rollen av de fyra.

Regissören Jan de Bont har tidigare gjort båda "Speed"-filmerna och "Twister". Det här är alltså hans första skräckfilm. En gyllene regel som gäller "hemsökta hus"-filmer är "less is more". Alltså det otäckaste är det som man inte ser. Jan de Bont kan inte den regeln, för de sista 20 minuterna öser han på med specialeffekter. Gasen i botten för datoranimationerna! Jag gillar specialeffekter, och precis som i "Mumien", så är det oftast väldigt snygga effekter, men det är också uppenbart vilka effekter som är gjorda i en dator.

De som har sett några skräckfilmer kan sitta och pricka av på listan vad som ska hända i filmen. Jaha, nu händer det. Oavsett vad personerna i filmen råkar ut för, envisas de med att stanna kvar i slottet. Skulle man se blodiga fotspår i verkligheten, så skulle man ju lägga benen på ryggen direkt och sticka fort som ögat. Man sitter och undrar vad som krävs för att de ska lämna stället. "The Haunting" kostade 80 miljoner dollar att göra, men jag blev faktiskt mer skrämd av "The Blair Witch Project", som kostade ynka 40 000 dollar...

Slutsummeringen blir att filmen har några bra scener, men som helhet kan jag inte ge den mer än en 2:a, alltså godkänt, men inte mer. Se istället om "Poltergeist" eller utmärkta "The Entity" (som är baserad på verkliga händelser).