Brandkaptenen Nick har förlorat åtta man på sin station efter 11:e september. Han klarar inte av att skriva åtta eulogier, utan ber den välkände skribenten Joan om hjälp. De sätter sig ner och går igenom de olika brandmännens personligheter - vad de gillade, hur de var som personer och så vidare.

Filmen bygger på en teaterpjäs av Ann Nelson, som även skrev filmens manus tillsammans med dess regissör Jim Simpson. Att det är en teaterpjäs som filmatiserats märks direkt, den är mer som ett ensemblespel med nästan uteslutande Sigourney Weaver (Joan) och Anthony LaPaglia (Nick) som pratar med varandra. Filmen bygger på Ann Nelsons egna erfarenheter efter 9/11 och har alltså verklighetsbakgrund, och är inte alls ointressant eller sentimental utan uttrycker vad många New Yorkbor som inte direkt drabbades kände, nämligen att de också ville vara involverade. Det är deras stad, och de tog det ofta personligt att den attackerades även om de kanske inte råkade illa ut själva.

I den kvinnliga huvudrollen ser vi alltså Sigourney Weaver, själv född i New York, och i en mindre roll som hennes make  ses - hennes make, Jim Simpson, tillika filmens regissör (deras dotter Charlotte medverkar också som hastigast). Simpson är en av grundarna till, och regissör vid, The Actors Gang Theater i Hollywood, där pjäsen hade premiär i juni 2002. Dessförinnan hade den dock haft urpremiär i New York i december 2001, då med Weaver och Bill Murray i huvudrollerna. Bland dem som spelat dessa roller i pjäsen hör Amy Irving, Carol Kane, makarna Tim Robbins och Susan Sarandon, samt Anthony LaPaglia.