Framåt kvällningen den 30 september 1954 färdades James Dean och hans mekaniker Rolf Wütherich i sin Porsche Spyder 550 som han kärleksfullt kallade Little bastard. Han hade bytt sig till den mot sin Porsche Speedster och $6.900 bara nio dagar tidigare, och inspelningarna av Jätten hade avslutats dan innan. På väg mot en racertävling i Salinas mötte han i hög fart en svartvit Ford som framfördes av studenten Donald Turnupseed i en korsning nära Cholame, 50 km öster om Paso Robles där highway 41 och 46 (som då hette 466) möts. Dean girar tvärt åt höger och kör i diket och knäcker omedelbart nacken. Ett par timmar tidigare, vid halvfyratiden, hade han fått fortkörningsböter av polisen när han kört 65 mph på en 55 mph-sträcka, men Jimmy Dean levde efter devisen "Lev snabbt, dö ung och bli ett vackert lik". Vid 17-tiden hade han stannat vid ett fik och köpt en Coca-Cola. Där växlade han också några ord med racerföraren Lance Relentlow, 18-årig dansk-engelsk playboy (som dog i en flygkrasch 1972). Innan klockan visade 18 var James Byron Dean, 24, död. Ingen åtalades för olyckan.

I The ghost of James Dean spelar John Mahoney en äldre ägare, Max, till en kombinerad vägkrog och bensinmack just intill Cholame, en håla som i princip utplånats från kartan. Hustrun har lämnat honom och han framlever sina dagar som en småsur arbetsgivare åt en mexikansk kock och ett par servitriser, av vilka Virginia Madsen spelar en. Intill hans näringsställe står James Dean Memorial, ett minnesmärke över den legendariske skådespelaren som bara blev 24 år gammal, bekostat av en japansk entusiast. Vid högsäsong besöks denna av folk dagligen, men det är inte högsäsong nu. Desto roligare då tycker alla utom Max att det kommer ett filmteam som gör en liten film om Deans liv, och den ska avslutas som sig bör, där James Dean också slutade sina dagar. Så filmteamet hostar upp en bra slant för en veckas kost, logi och tillstånd att filma. Samtidigt anländer journalisten Nina (Linda Emond) som fått det upphetsande uppdraget att skriva en historia om den retrokitschiga bensinmacken. Medan filminspelningen pågår försöker Nina lirka ur Max ett och annat, men hon har hela tiden på känn att han har mer att berätta om kvällen då James Dean körde ihjäl sig.

Med dessa premisser kunde The ghost of James Dean (Almost Salinas i original) ha blivit en fräck liten indiefilm, och det har man också tyckt på diverse festivaler där den vunnit priser. Själv anser jag nog att det brister i manus, där hela bakgrundshistorien bara tycks vara en ursäkt för att dra några mex-skämt och att försöka para ihop så många män och kvinnor som möjligt. Innan filmens 91 minuter är till ända har fyra tänkbara konstellationer uppstått, vilket är rätt starkt jobbat. The ghost of James Dean var en bra idé som inte blev nån riktigt bra film. I USA avslutades James Dean-festivalen i Fairmount, Indiana, en håla med 3.000 personer där Dean levde 1940-49, för en vecka sen, och i torsdags höll Porsche en presskonferens i trakterna runt Salinas och Monterey för att berätta om de 550 kopiorna på Porsche Spyder man ämnar bygga, allt "till James Deans ära" (tydligen är det bra reklam att folk kör ihjäl sig i deras bilar...). Vi får väl se vad de hittar på till 50-årsjubiléet nästa år (planeringen är redan i full gång), men några nya filmer lär det inte vara på gång. Det finns redan ett par biografier över Deans liv och leverne, samt Robert Altmans dramatisering Come back to the Five and dime, Jimmy Dean, Jimmy Dean från1992 (och som, trots pådrag i media, aldrig släpptes i Sverige), om fans som samlas 20 år efter James Deans död och reflekterar över sina egna liv.

James Dean var en stjärna i vardande när han dog, och hade bara haft en enda huvudroll, den i Öster om Eden som hade haft premiär i maj 1954. Fyra veckor efter hans död öppnade Ung rebell, och en legend var född - och död...