IMPORTFILM

En bra giallo (italiensk whodunnit) kännetecknas av bra musik, långsökta ledtrådar, ett skumt persongalleri, svarta handskar och några snygga brudar. Samt ett antal mord, gärna bestialiska, som alla tycks peka i samma riktning, för att sen peka åt motsatt håll. Vissa regissörer bidrar dessutom med ett personligt bildspråk och några innovativa kameraåkningar, som Dario Argento.

The fifth cord, som baseras på en roman av en David McDonald Devine, innehåller bara de långsökta ledtrådarna och de snygga damerna och inget av det övriga, varför filmen är en enda 88 minuter lång pina att försöka hålla sig vaken till. Halvvägs in i filmen börjar man blanda ihop karaktärerna - intressantare än så blir de aldrig - och man bryr sig helt enkelt inte längre om vem som är mördaren. Enda skälet til att den släppts på video är väl att Franco Nero spelar huvudrollen som den alkoholiserade journalisten som dras in i en serie mystiska mord, där han själv snart är den huvudmisstänkte. Men då Nero aldrig varit nån större stjärna, utan på sin höjd presterat ett par anständiga spagettiwesterns (som Django) en gång för mycket länge sen, förlåter ju inte ens detta faktum att filmen är så saggig.

Mördaren ringer upp folk och viskar som om han (hon?) just hade rökt tre askar Marlboro utan filter, och mellan varven står nån gubbe i svart och spionerar på en ensam brud ellet ett gökande par i nån park. Dyker det upp en snygg brud kan man vara rätt säker på att hon dyker upp död lite senare. Inte ens Ennio Morricones musik bidrar till att något lite höja filmens tittarvärde, utan det hela går på rutin, så som det kan göra när man skrivit musiken till 400+ filmer. Man har helt enkelt hört det förut, och jag vet att Morricone normalt skriver bättre musik än så här med förbundna ögon - i sömnen!

Franco Nero går bara omkring och försöker se hård ut, men det är svårt med de sammetsögonen. Han passar bättre som mjukis, och den bästa prestation jag sett honom göra var i TV-filmen Mordet på Versace, där han var modig nog att spela den homosexuelle modeskaparen Gianni Versace, som mördades utanför sitt Casa Casuarina av Andrew Cunanan i Miami Beach för några år sen.

Sen förstod jag nog aldrig vad filmens engelska titel syftade på heller.