The Devil's rejects (2005)

Officiell hemsida Trailer 1
	Regi	Rob Zombie
	Manus	Rob Zombie
	Medverkande	William Forsythe, Steve Railsback, P.J. Soles, Ken Foree, Natasha Lyonne, Rosario Dawson, Danny Trejo, Michael Berryman, Bill Moseley, Sid Haig, Mary Woronov, Sheri Moon, Geoffrey Lewis, Tyler Mane, Matthew McGrory, Dallas Page, Deborah Van Valkenburgh, Ginger Lynn Allen
	Genre	Action / Skräck / Kriminal
	Dvdpremiär	2007-05-09
	Skribent	Johan Lindqvist
	Betyg	(4) Mycket bra
	Avdelning	Filmfestival 05
	Publicerad	Lördag 19 november 2005

Ordet är ”fuck” och det uttalas med häpnad av mig, medan karaktärerna i Rob Zombies uppföljare till House of 1000 Corpses säger det med extrem skitighet – uppemot 560 gånger enligt filmfreaks-källor. Rob Zombie har hittills gjort två filmer, enbart två (!), och han har med viss överdrivenhet kommit nästan lika långt som Tarantino gjorde med sin andra film. Jag har inte sett föregångaren, och för en resumé tillsammans med väldigt mycket intressant trivia rekommenderas Jörgs recension av den filmen, men Zombies hillbilly-slasher-road movie är minst sagt fullkomlig i sina ambitioner. Den börjar med samma intensitet som en actionscen regisserad av Sam Peckinpah (antagligen en idol i Zombies ögon) och fortsätter i andan av gamla 70-tals-psychoskräckisar där de sympatiska huvudkaraktärerna beger sig alltför långt ut på vischan. Här finns dock inga snälla protagonister.

Vi får följa familjen Firefly – Otis och Baby, med patriarkclownen Captain Spaulding i spetsen – när de tvingas fly undan den hämndlystna sheriffen Wydell, brodern till den sheriff familjen blåste bort hjärnan på i första filmen. På väg till bundsförvanten och horhusföreståndaren Charlie Altamont kidnappar de en musikerfamilj som får ångra att de ens vaknade den morgonen. Sheriff Wydell svär dock på sin döda bror att han längre inte ska följa lagen, utan ger sig fan på att brutalt avrätta varenda familjemedlem i det demoniska Firefly-hushållet när han väl får tag på dem.

Förebilderna åt The devil’s rejects känns flerfaldiga, men Zombie blinkar enbart en smula åt Tobe Hooper och Wes Craven och rör sig istället vidare åt helt andra riktningar. Enklast vore att säga att den gör för hillbilly-slashern vad Dawn of the Dead härom året gjorde för zombiefilmen. Den mixar ett väldigt upphetsat bildspråk med sansade och väl avvägda slow motion-sekvenser, där den pålagda countryrocken – specifikt The Allman Brothers och Lynyrd Skynyrd – skapar välbehövd distans till det ofta intensiva våldet. Resultatet blir – för den våldsavtrubbade cineasten – pur lycka. Zombies film är oförsiktig, smutsig, politiskt inkorrekt, vild och elak från början till slut och låtsas inte stå för något annat än att skapa obehag hos åskådaren. Det lyckas den med. Sid Haig, Bill Moseley och Sheri Moon är lysande diaboliska och William Forsythe får spela ut sin bittra uppsyn till fullo, vilket i sig är en triumf. Scenen där hans sheriff munhugger med en filmkritiker (!) om Elvis och Groucho Marx är kanske årets hittills främsta comic relief. Men främst är The devil’s rejects en jävligt snygg film - från början till slut!

Digg this! | Spara sida på del.icio.us | Spara sida på Furl

4 kommentarer på “The Devil's rejects”

» Skriv kommentar

Wow! :)

Av Ida 2006-12-14 11:29

nonono!! this movie was soooo weird. i liked it. iam soo cool.

Av Anonym 2007-03-05 17:10

Titeln säger en hel del "Djävulens utstötta", Mördar-karaktärerna som inte äns Djävulen vill ha med att göra, och det stämmer faltiskt, familjen firefly är så pass brutala och hänsynslösa att tom Djävulen skulle må illa, nästan lite Hostel över det hela med några riktigt äckligt brutala torrtyr och mordscener. Filmens handling var nog den mest hjärndöda jag upplevt på länge. För min del försämras inte filmen på grund av det, filmen skulle snarare vara sämre om de skulle försöka klämma in en smart intrig bland alla hack-and-slash sekvenser, den är helt enkelt härligt inkompitent och man behöver inte fundera så mycket kring vad filmen handlar om. Rob Zombies första (House of 1000 corpses) var nog bland det sämsta jag sett, just för att karaktärerna i familjen firefly var lite för tama. Man fastnade inte alls för dem helt enkelt. I The Devil's rejects har Rob lyckats få in lite familje-konflikter emellan varven, för de bråkar nämligen hela tiden. Det är ganska kul, i tanke på att de sliter folk i stycken utan att blinka, och bråkar som om de vore småbarnssyskon. Jag läste en intervjuv med Rob Zombie och frågan löd: Blir det andra typer av film än bara sadistiska? Han svarade: This stuff goes on in my head and this is how I get it out. Snacka om att gå rakt på "feeling for the moment". I helhet tycker jag att filmen håller hela vägen igenom. Tekniskt sätt är det ingen tvekan om, klippningen är riktigt bra och kameramannen har verkligen gjort ett bra jobb. Det som faktiskt är tråkigt är just att filmen genom som sin gång blir rätt...tråkig. Det finns inget annat än torrtyr, våld, ordet "fuck", spyor, lik, avskurna ansikten och mer torrtyr+ lite svart humor som är ett pluspoäng. Karraktärerna är inget man kommer ihåg och de är ganska hjärndött påkommna. Filmen var BRA och min favoritreplik var " I am the Devil and I'm here to do the Devil's work", SÅ JÄVLA ÄGANDE och klockrent! Lite Tarantino känsla. Soundtracket som kompositören Tyler Bates ansvarade för var bland de stördaste och sjukaste jag hört på länge inom skräck genren, riktigt ägande. Om jag ska sammanfatta filmen med tre ord så skulle det nog bli: sinnesommubblerad, Brutalitetsöversvämmad, våldshypnotiserande. 3/5, bra helt enkelt.

Av FELIX. 2007-06-22 22:58

Väldigt bra 10 gånger bättre än den första. Otis B. Driftwood är min favoritskräckfilms mördare (tillsammans med Lizard i The hills have eyes)Efter Mick taylor i wolf creek.Men jag har en fråga hur kan nån tycka att den här är äcklig och brutal.Nästan lla som blir dödade blir ihjälskjutna?

Av Anonym 2007-08-01 13:41